Fru talman! För mig är det inte något problem att acceptera resonemanget att bankerna ska låna ut efter kundernas betalningsförmåga. Om det gäller som en generell regel och är lika för alla är det okej, tycker jag. Men då måste vi ha garantier, möjligheter och hjälpmedel för att säkerställa att människor ändå kan upprätthålla den nödvändiga konsumtionen vid arbetslöshet, sjukdom och när man bor i ett hus som man inte lyckas sälja och behöver kunna ha kvar. Det är situationer som många människor hamnar i och som man inte har kunnat påverka själv. Då måste vi ha garantier och säkerheter runt kreditgivningen. Vi måste ha backupper från statliga system som hjälper människor som hamnar i dessa ekonomiska krissituationer, som hjälper dem att få rimliga villkor för att sanera sin ekonomi och som hjälper dem som är överskuldsatta - om vi har den generella regeln att bankerna ska låna ut efter betalningsförmåga. Det finns ju en osund kreditmarknad vid sidan om som ockrar på människor som har behov av pengar för sitt uppehälle.
Frågan faller tillbaka på majoriteten. Hur tänker ni säkerställa dessa konsumentintressen? Hur avser ni att hjälpa dessa grupper? Den förbättrade skuldsaneringen där det räcker med krediter i tre år är vad jag förstår en kompromiss där inkassobolagen får fortsätta med sin verksamhet.