Fru talman! Jag tackar utrikesministern för redogörelsen. Det gläder mig att utrikesministern har lyft frågan i olika sammanhang och också har kallat till sig den iranske ambassadören.
Nasrin Sotoudeh är inte ensam. I världens olika länder har kvinnor, advokater, journalister och människorättsaktivister höjt rösten. Det måste vi också göra. Jag gjorde det under statsministerns frågestund, och jag gör det också nu.
I Iran har kvinnorna i 40 år lidit under sharialagar och islamisk fundamentalistisk lagstiftning som osynliggör kvinnor. Kvinnornas kroppar ägs inte av dem själva utan av staten och lagarna.
Nasrin Sotoudehs brott är inget brott i egentlig mening. I en rättsstat, i en stat med lite mer mänskligt ansikte, kan man ta av sin slöja och äga sin egen kropp. Sotoudeh är anklagad för att ha tagit av sin slöja till exempel i fängelset, på grund av att hon företräder kvinnor som har tagit av slöjan. Hon har också lagt blommor på ställen där polisen aggressivt har arresterat kvinnor. Detta är Sotoudehs brott, enligt Irans lag. För det har hon fått först 5 års fängelse 2016 och sedan i början av mars i år ytterligare 33 år - sammanlagt 38 års fängelse och 148 piskrapp för att hon är människorättsadvokat och företräder kvinnor.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Detta borde man fördöma öppet. Här borde inte bara en översyn göras; vi måste kräva omedelbar frigivning av Nasrin Sotoudeh!
Hon talade nyligen, har jag sett på Youtube, med sin son. Hon är mamma till två barn och har en familj. Det är så fruktansvärt att man inte kan hålla tillbaka tårarna när man ser en sådan människa bli symbol för den frihet som Irans folk, i synnerhet kvinnorna, har törstat efter i 40 år. Så länge har det rått slöjtvång i Iran.
Visst ska Sverige samtala. Visst ska Sverige kalla in ambassadören. Men Sverige har också en minister som varit på ambassaden och gratulerat Iran på årsdagen av 40 års blodbad, mördande av oppositionella och inte minst förtryck av kvinnor. Hur kan man gratulera en stat för detta?
Vi har också till exempel Ahmadreza Djalali, vars fru och två barn väntar på hans död här i Stockholm.
Sverige bör kräva av Iran att dessa personer ska friges. Förutom Nasrin Sotoudeh har vi i denna kammare lyft fram till exempel Ismail Bakhshi, en arbetaraktivist från Haft Tepeh, som fått sex års fängelse för att han kräver löner åt arbetarna.
Jag menar att Iran är helt desperat när det gäller de progressiva feministernas kamp. Man har inget annat kvar än att ge oacceptabla och omänskliga långa fängelsestraff och piskrapp åt Nasrin Sotoudeh och många andra. Jag hoppas att vi kan kräva hennes frigivning.