Fru talman! Jag läste i en rapport att kvinnor är i majoritet på de iranska universiteten. Det skulle man ju knappast kunna tro. Men det visar också på ett stort problem som landet har, för tittar man på arbetslivet ser man att det är väldigt mansdominerat och att kvinnors och flickors frihet är kraftigt beskuren. Det finns en grund att stå på, för både flickor och pojkar får utbildning, och majoriteten på universiteten är kvinnor. Men tänk vilket resursslöseri det är att man inte tar vara på de här kvinnornas kompetens i arbetslivet och att man förtrycker dem så grovt! De får inte bestämma över sitt eget liv och får inte ens bestämma hur de ska klä sig.
Det gläder mig att det ändå är ett sådant motstånd mot den här politiska domen, och det är naturligtvis inte den enda domen, men det är ett av de värsta exemplen på många år. Kvinnors rättigheter är faktiskt så grundläggande och viktiga och är en så viktig del av de mänskliga rättigheterna att vi protesterar, och det får konsekvenser - inte bara att Iran får höra omvärldens negativa reaktioner utan också att vi har sanktioner. Det handlar såklart inte bara om kvinnors rättigheter. Det handlar om de enorma kränkningar som finns över hela fältet när det gäller mänskliga rättigheter och barns rättigheter.
Det som är positivt är att det här fallet i alla fall har uppmärksammats. Att piskrapp förekommer i vår tid och att det är så många piskrapp som utdöms är så förfärligt och barbariskt, och samma sak är det med fängelsestraff på flera decennier för fredlig aktivism.
Det gläder mig mycket att regeringen fördömer det här, och jag tror att det är bra om man gör det också i hela EU, för då sätter man tryck på ett annat sätt.