Fru talman! Barbro Westerholm har frågat mig
om regeringen har för avsikt att inom ramen för det
internationella biståndet eller på annat sätt bidra till
arbetet för att hjälpa flyktingar med krisreaktioner till
följd av upplevelser i samband med flykten från Ko-
sovo.
Det är riktigt som Barbro Westerholm säger att
kunskapen i Sverige om hur man bäst kan hjälpa
flyktingar som upplevt svåra psykiska trauman ut-
vecklats under senare år. Inte minst har de 50 miljo-
ner kronor som riksdagen tidigare anvisat för att sti-
mulera insatser för förbättrad rehabilitering inom
landet för människor som utsatts för tortyr, hållits i
fångenskap i koncentrationsläger eller drabbats av
visst annat massivt extremt övervåld medverkat till
detta. Dessutom har Invandrarverket under ett flertal
år lämnat projektmedel till landstingen för att stimu-
lera utvecklingen av den psykiatriska vården för
asylsökande och flyktingar. Kunskapsspridning har
skett genom dokumentation och konferenser anord-
nade av bl.a. Statens institut för psykosocial miljö-
medicin, Kansliet för tortyr- och traumaskadade,
landstingen och Föreningen för hälsa och mänskliga
rättigheter. Nätverk för att möta människor med be-
hov av psykiatri samt av andra medicinska och psy-
kosociala insatser har byggts i olika delar av Sverige.
Inom många sjukvårdsområden har såväl landstingen
som exempelvis Röda korset upprättat särskilda en-
heter för att ta emot asylsökande och flyktingar i
behov av att bearbeta svåra trauman.
Landstingen är ansvariga för att asylsökande m.fl.
erhåller akut vård och tandvård samt vård och tand-
vård som inte kan anstå. Därutöver lämnas viss annan
vård, exempelvis mödra- och förlossningsvård. Barn
som inte fyllt arton år har rätt till hälso- och sjukvård
enligt samma principer som alla andra barn. I denna
vård inbegrips även specialistvård av olika slag för
dem som varit utsatta för svåra trauman. Staten läm-
nar ersättning till landstingen för denna vård.
Barbro Westerholm tar upp den svåra psykosoci-
ala situation många flyktingar befinner sig i efter flera
dagars flykt under fruktansvärda omständigheter.
Vittnesuppgifterna är samstämmiga om de övergrepp
många civila drabbats av. Utsattheten gäller särskilt
kvinnor och barn, något jag själv kunnat konstatera
under mina besök i Makedonien och Albanien.
Sverige har snabbt bidragit med humanitära insat-
ser till de drabbade i Kosovo. Vårt stöd har framför
allt kanaliserats via de internationella organisationer-
na, där Sverige är en av de största bidragsgivarna. Vi
har också givit omfattande bidrag till svenska enskil-
da organisationer. Sammanlagt uppgår de svenska
humanitära insatserna direkt till Kosovo till drygt 80
miljoner kronor.
I den svenska bedömningen av humanitärt stöd i
anledning av konflikten i Kosovo har flera kriterier
varit vägledande. Det har i första hand varit nödvän-
digt att kunna bidra med omedelbara och effektiva
insatser för att ge de nödlidande tak över huvudet och
mat för dagen. Samtidigt har ett långsiktigt perspektiv
vägts in redan på ett tidigt stadium. I detta långsiktiga
perspektiv är bl.a. den aspekt som Barbro Wester-
holm tar upp med stöd till flyktingars krishantering
särskilt relevant. Jag ser krishantering som en integre-
rad del av organisationernas arbete på plats i flyk-
tinglägren. Detta gäller såväl de FN-organ vi stödjer
som Internationella Röda korset och enskilda organi-
sationer. Jag kan här nämna några exempel:
· Sverige har just beslutat om stöd till Världshälso-
organisationen (WHO) på 8 miljoner kronor. I
denna insats ingår stöd till lokala hälsostrukturer i
Albanien och Makedonien som för närvarande ar-
betar mycket med flyktingars psykosociala hälsa.
· Internationella Röda korset (ICRC) har ett häl-
soprogram med stöd till flyktingar. ICRC har ock-
så omfattande verksamhet för familjeåterförening,
något som vi ser som särskilt viktigt, och Sverige
är en av ICRC:s största bidragsgivare.
· Unicef har det samordnande ansvaret för barns
psykosociala hälsa i Kosovokonflikten. Organisa-
tionen har utarbetat ett särskilt program i detta
syfte. Sverige tillhör Unicefs tre största bidragsgi-
vare. År 1998 bidrog vi med drygt 500 miljoner
kronor till organisationen.
· Svenska Rädda Barnen har ett särskilt avtal med
Sida enligt vilket Rädda Barnen utan internatio-
nella kostnader kan ställas till internationella or-
ganisationers förfogande. En representant för
Rädda Barnen har i detta syfte stått till förfogande
för UNHCR under en tid i flyktinglägret Kukes i
Albanien. Rädda Barnen arbetar ju särskilt med
barns psykosociala hälsa.
· Organisationen Kvinna till kvinna har arbetat med
att återupprätta ett nätverk i Kosovo och i regio-
nen för särskilt utsatta kvinnor.
Jag vill avslutningsvis nämna att ett möte hölls av
statssekreterare Gun-Britt Andersson den 11 maj för
att diskutera vad Sverige kan göra för att bidra med
kunskap och erfarenhet för att stödja kvinnor från
Kosovo som utsatts för kränkande behandling. Vid
detta möte deltog olika frivilligorganisationer, Sida
och Statens invandrarverk.
Som framgår av den redovisning jag lämnat bidrar
och stöder Sverige på ett flertal områden - såväl här
hemma som inom ramen för det internationella bi-
ståndet - arbetet med att hjälpa flyktingar från Ko-
sovo att bearbeta sina traumatiska upplevelser. Jag
vill betona att regeringen även i fortsättningen kom-
mer att ha särskild uppmärksamhet riktad på flykting-
arnas psykosociala hälsa.