Fru talman! Jag är tacksam för att röna uppskatt-
ning för det som Sverige gör. Vi gör så gott vi kan i
detta avseende. Vi arbetar på två fronter. När jag åkte
ned till Makedonien bjöd jag med en representant
från organisationen Kvinna till kvinna för att på plats
kunna utröna behovet och hur Sverige där skulle
kunna hjälpa till på olika sätt. Kvinna till kvinna har
nu etablerat sig i området och bidrar med sin erfaren-
het, inte minst från Bosnienkriget. Det är ett sätt som
man kan verka på. Det pågår alltså projekt där med
Sidapengar.
Även här hemma har vi stort behov av att utveckla
omhändertagandet och solidariteten med flyktingarna.
Det har gjorts undersökningar av medicinska journa-
ler under 90-talet som gäller asylsökandes somatiska
hälsa. Det har visat sig att den i regel har varit ganska
god. Omkring 75 % har varit friska. Men däremot har
man underskattat den psykiska ohälsan ordentligt.
Därför håller man nu vid den socialmedicinska av-
delningen vid Göteborgs universitet på med ett upp-
drag som regeringen har gett Socialstyrelsen att följa
upp innehållet och omfattningen av den vård som
landstingen åtagit sig att ge asylsökande, särskilt när
det gäller den psykosociala sidan. Det uppdraget
kommer inom kort att redovisas till UD, och då
kommer vi att återkomma. Då får vi kanske en första
bedömning av den sidan här hemma i Sverige.
Vi måste alltså arbeta på båda fronterna, i området
med de enskilda organisationerna, med Unicef, med
UNHCR, osv. och själva här hemma inom hälsovår-
den.