Fru talman! I dag debatterar vi ett betänkande som behandlar frågan om Skolinspektionens prövningar av ansökningar från enskilda som vill bli skolhuvudmän.
Jag måste börja med att säga att jag instämmer i Ibrahim Baylans upprördhet över situationen i Landskrona och på andra ställen.
Detta är en intressant fråga som jag antar att vi kommer att få anledning att diskutera mycket framöver, så jag ska hålla mig hyfsat kort.
Som Ibrahim Baylan säger rapporterades det i morse i nyheterna om problemet med att allt fler friskolor läggs ned och hur många unga människors drömmar slås i spillror. Inte minst i min egen hemkommun Landskrona blir ungdomar lidande för att yrkesprogrammen läggs ned.
Valfrihet i all ära, men man kan börja fundera över vad den är värd om den inte kan utmynna i en hel utbildning. Jag känner ungdomar som ofrivilligt har fått byta gymnasieskola två gånger. Det är naturligt att det inte blir lätt att sätta rättvisa betyg för en sådan elev. Och då står vi samtidigt här och brottas med sjunkande elevresultat och avhopp från gymnasieskolor.
Nyheterna rapporterade, precis som vi har hört här tidigare, om en friskolekoncern som stänger inte mindre än åtta gymnasier och en annan som stänger fem gymnasier, detta på grund av vikande elevunderlag. Frågan om var problemet egentligen ligger uppstår naturligtvis.
Jag vill understryka att jag tycker att friskolereformen i mångt och mycket är en bra reform som har gett en ökad valfrihet både för lärare och för elever. Den har satt press på skolor att profilera sig som bra skolor med bra resultat. Den har satt en ökad press på skolorna att profilera sig i en speciell nisch. Och man har i större omfattning tvingats att lyssna till vad eleverna egentligen efterfrågar. Därför har också alternativa pedagogiska inriktningar startat.
Det har till och med hänt att reformen faktiskt har fungerat som det var tänkt eller i alla fall som det var sagt att det var tänkt. Landsbygdsskolor har nämligen tagits över av föräldrar eller andra eldsjälar som har kunnat driva skolorna vidare. Det finns dock uppenbara problem med reformen som vi Sverigedemokrater tycker behöver åtgärdas.
Vi har hela tiden hört att huvudmotiveringen för hela friskolereformen har varit att erbjuda eleverna valfrihet och ett varierat utbud av skolor och pedagogik. Nu framför både regeringen och delar av oppositionen åsikten att Skolinspektionen endast har att följa skollagens 2 kap. 5 § som kortfattat och ganska förenklat innebär att alla som uppfyller kraven ska ges tillstånd.
Fru talman! Detta innebär att om flera olika huvudmän söker tillstånd i en och samma kommun och alla uppfyller kraven ska de ges tillstånd. Varje ansökan behandlas oberoende av de andra trots att kanske alla baserar sig på samma grundsiffror när det gäller elevunderlag. Skolinspektionen har således i dag ingen möjlighet att prioritera och följa intentionerna med reformen, det vill säga att skapa ett varierat utbud av skolor och pedagogik.
Trots en befarad och ibland uppenbar överetablering ska alltså enligt skollagens paragraf alla huvudmän som söker tillstånd få det. Och trots att Skolinspektionen inser att en överetablering ligger för handen om de ansökningar som var för sig uppfyller kraven godkänns kan de inte göra någon form av prioritering med stöd av lagen. Då är det också ganska uppenbart att i en sådan situation blir, precis som vi har hört här tidigare, både eleverna och den kommunala planeringen lidande av en överetablering. Ändå vill regeringen i dagsläget inte åtgärda detta uppenbara missförhållande. Det är bara att hoppas att det inte är under påverkan av aggressiva lobbygrupper som regeringen håller fast vid sin ståndpunkt.
I betänkandet hänvisar utskottet på flera ställen till Friskolekommitténs kommande utredning. Vi har läst stora delar av utredningens utkast, och såvitt jag kan se finns det ingenting som motsäger det vi har anfört här i dag. Vi kan också konstatera att Riksrevisionen, precis som Sverigedemokraterna, har gjort en annan bedömning än regeringen vad gäller lagens intentioner. Vi har liksom Riksrevisionen ansett att friskolereformen syftat till att åstadkomma ett varierat utbud av skolor, för att tillgodose den så omtalade valfriheten. Men så ser det inte ut när saken verkligen ställs på sin spets.
Finns det luckor i skollagen angående Skolinspektionens befogenheter vad gäller att inhämta uppgifter om elevunderlag och att fatta beslut vid uppenbar överetablering bör dessa luckor naturligtvis täppas till.
Det måste vara den lagstiftande maktens intentioner att täppa till de luckor som finns. Låt mig påtala att även friskolorna drivs med skattefinansierade medel till 100 procent och där målsättningen måste vara att ge våra ungdomar en bra utbildning. Vi måste därför också ge kommunerna ett ökat inflytande vad gäller friskolors etablering för att de långsiktigt ska kunna planera sin utbildning.
Regelverket för enskilda som vill bli skolhuvudmän måste ses över som helhet. För att återigen ta ett exempel från min hemkommun Landskrona gavs vid ett tillfälle tre friskolor tillstånd att driva förskoleverksamhet, varvid kommunen därför själv inte planerade eller byggde för en utökning. De tilltänkta verksamhetsstarterna drog ut på tiden, och så småningom meddelades att de inte tänkte starta över huvud taget. Nu står kommunen där med alldeles för få platser och tvingas till mindre genomtänkta lösningar och framhastade förslag. Detta visar att det finns ett stort behov att se över och komma till rätta med de problem som uppstått ute i kommunerna sedan reformen startade. Här hoppas jag att Friskolekommittén kan enas om bra lösningar och komma med bra förslag som vi kan ta ställning till.
Riksdagen har en skyldighet att utforma ett skolsystem som ser till att ge eleverna den bästa utbildning de kan få för varje satsad krona. Detta borde vara riksdagens överskuggande mål och ansvar när det gäller både kommunala skolor och fristående skolor.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2, som innebär att om flera ansökningar kommer in i en och samma kommun ska Skolinspektionen få mandat att välja det mest seriösa alternativet eller den ansökan som erbjuder en alternativ och efterfrågad pedagogik. Med tanke på dagens rapportering är det ganska självklart att det är eleverna som lider av en överetablering.
Jag vill också yrka bifall till reservation 4, som innebär att kommunerna ska åläggas i lag att tillsända Skolinspektionen uppgifter om elevunderlag och viss annan statistik som myndigheten behöver för att kunna fatta beslut om prövningar av enskilda som vill etablera sig som skolhuvudmän.