Fru talman! I betänkandet
Plats på scen
som jag nämnde finns det beskrivet vilka förhållanden som finns. Jag nämnde också i mitt anförande att JämO har granskat kulturen i två rapporter, både den offentliga och den privata. De skrev för ett år sedan - inte för 25 år sedan: För utövande scenkonstnärer kan man tala om skilda arbetsmarknader för kvinnor respektive män när det gäller arbetstillfällen och anställningsvillkor.
Det finns skillnader som beror på kön. Då tycker jag att det är ett ansvar att söka åtgärder som gör att det blir förändring. Vår motion gick ut på att begära av regeringen att göra en översyn. Vad kan vi ta fasta på för att få en ändring till stånd?
Vi tittade mycket på vad som händer i England. Men England har ju ett helt annat system, precis som utskottsmajoriteten beskriver i sitt svar.
Jag hade förväntat mig, säger jag ännu en gång, att man hade förstått den ambition som vi är ute efter och att man hade tagit fasta på det för att göra något.
Även om det är riktigt, som Solveig Ternström säger, att det har hänt väldigt mycket under de senaste åren - vi har
Jösses flickor
, och det finns Tornedalsteatern och allt möjligt i detta sammanhang - så har vi fortfarande dessa skevheter. Det är sådana grundläggande saker som bör tas på allvar. Det räcker inte att ändra på attityder, nätverkande eller den jämställdhetslag som finns. Den lagen har vi haft väldigt länge, men den har inte varit tillräcklig.