Fru talman! Politik är att visa vilja och handlingskraft och se till att vara tydlig med vad man vill på de olika områdena. Kulturpolitik är ett näringspolitiskt, demokratiskt viktigt område som borde värderas högre på den politiska dagordningen. För oss riksdagsledamöter är den stora uppgiften att i parlamentet föra den politik och den ideologi som vi står för och hela tiden lyfta in folkets röster i de politiska debatterna - den representativa demokratin.
Den ena verkligheten är inte alltid lik den andra. Dans, teater och musik, att kunna utöva dem, att ta del av olika genrer, är en sak som är viktig inom kulturpolitiken. Det gäller att vi på riksplanet har en inriktning där det poängteras att satsningarna inom kulturen är viktiga och att vi ser till att en likvärdighet finns inom hela landet. Oavsett om ett barn eller en vuxen lever i storstad eller glesbygd ska det finnas möjligheter att delta i eller, som jag sade, ta del av kulturupplevelser: spela ett instrument, sjunga, dansa, få se en teaterupplevelse, opera, världsmusik.
Kultur åt alla är ett klassiskt socialdemokratiskt mål. Kultur erbjuder nya perspektiv, kunskaper om oss själva, vår historia och vår samtid.
Ett samhälle utan konst och humanism är ett tråkigt, kallt och många gånger väldigt farligt samhälle. Det har historien visat oss. Därför är kultur inte en individuell utan en gemensam angelägenhet och ett gemensamt ansvar. Kulturlivet ska vara öppet för nya konstnärliga uttryck och nya sätt att möta publiken. Grunden för detta är en stark, offentligt finansierad kultursektor. Alla, oavsett var man bor eller vad man tjänar, ska ha rätt att ta del av också en icke-konventionell kulturpolitik. Man ska kunna ha råd att gå på teater, opera och en dansföreställning och också kunna spela det instrument som man alltid har drömt om.
Det ska märkas i kulturlivet att Sverige består av människor som har sin bakgrund över hela världen, med många språk, traditioner och kulturer. Folkmusiken, dansen, världsmusiken och världsdansen är en enorm tillgång för vårt samhälle. Både amatörer och de professionella behövs. De berikar varandra. Detta gäller det att alltid ha med sig i den politiska debatten.
Fru talman! Vad menade jag med att säga att den ena verkligheten inte är lik den andra? Jo, våra liv ser lite olika ut därute. Den socialdemokratiska regeringen genomförde reformen med fri entré på museerna, där bland annat Dansmuseet var med. Det ledde till en ökning av antalet besök med över 159 procent. Många var förstagångsbesökare. Det var ungdomar och besökare från alla olika delar av Sverige. Många som tidigare inte hade haft råd och känt sig inbjudna att ta del av vårt gemensamma arv gjorde det för första gången.
Varför tar jag upp detta i den här debatten? Jo, för att man kan ana att det som hände med den reformen ska hända på de områden som diskuteras i betänkandet.
Det är en mycket tydlig signal från den borgerliga regeringen när man nu återinför entréavgifterna. Man tycks inte vilja att kultur ska finnas för alla utan bara för dem som har råd att betala. Det kan vi socialdemokrater aldrig acceptera. I debatten med mig jämförde kulturministern en inträdesavgift med en öl på krogen. Jag måste säga: Kulturen är alltför viktig för att man ska kunna göra en sådan jämförelse.
Kulturen berikar människor och vårt samhälle på så många olika sätt och vis. Vi anser att barn och vuxna ska kunna utöva och ta del av musik, teater och dans oavsett hur mycket pengar de har i sin plånbok. Plånboken ska inte styra om barnet ska få utöva eller ta del av olika genrer. Det gäller att i det politiska livet veta om de olika verkligheterna därute.
För verksamheterna i Sverige inom musik, teater och dans är långsiktighet viktig för att man ska kunna planera och veta vad som gäller. Inom den här sektorn har vi fått uppleva ett mycket tråkigt beslut i momsfrågan, som har drabbat många institutioner, särskilt teatern och länsmusiken. När det gäller Länsmusiken kommer en diskussion att ta fart rejält i och med Orkesterutredningen.
Vi socialdemokrater har i det här betänkandet enbart ett särskilt yttrande. Vi har valt att inte reservera oss. I vårt särskilda yttrande beskriver vi och poängterar vikten av att hela Sverige ska leva med ett rikt utbud. Vi ser fram emot vad man från den borgerliga sidan kommer med i form av propositioner på grundval av de utredningar som har varit.
Fru talman! Den moderatledda regeringen anser att gigantiska skattesänkningar har högsta prioritet. Det har vi hört i varenda kulturdebatt.
Jag och mina socialdemokratiska kolleger har därför inga större förhoppningar på vårbudgeten. Det känns mycket tragiskt. Man har på många andra områden varit otroligt snabb i att köra fram reformarbetet. Det har gått så snabbt att inte ens Lagrådet alltid har hunnit med. Man säger hela tiden att det ska komma saker på kulturområdet. Vi väntar. Var den moderatledda regeringen till slut hamnar när det gäller kulturpolitiken återstår att se i de propositioner som ska komma.
Vi väntar. Vi - i alla fall jag själv - har en känsla av att man ännu inte har visat någon vilja eller handlingskraft. Det är lite oansvarigt. Men en sak är säker: Vi får hoppas att regeringen och majoriteten i riksdagen inser vikten av satsningar på detta område och att man ser till att hela Sverige får leva kulturpolitiskt.
Barn och unga måste få chanser i kulturlivet oavsett var i Sverige de bor. Man hoppas att den nya regeringen också inser att amatörkulturen har stor betydelse för den professionella sidan, och vice versa.
När det gäller jämställdheten inom scenkonsten väntar vi oss att det kommer ett förslag. En utredning har sett över detta och beredning pågår. Vi kommer att vara tuffa och vara med i diskussionerna i debatten om jämställdhet på scenkonstområdet.
Vi socialdemokrater anser att Sverige ska vara ett levande kulturland från norr till söder. Jag hoppas att man kommer att inse nyttan och lyfta upp kulturpolitiken så att man gör den till ett prioriterat politikområde. Kulturpolitiken betyder så mycket för vårt land, både näringspolitiskt och framför allt för dem som utövar och tar del av den.
I detta anförande instämde Gunilla Carlsson i Hisings Backa, Anne Ludvigsson, Nikos Papadopoulos, Göran Persson i Simrishamn, Leif Pettersson och Lars Wegendal (alla s).