Herr talman! Jag hör en viss tveksamhet från Socialdemokraterna om hur bra förslaget är. Det låter lite trevande, om jag ska vara uppriktig. Jag förstår det. Om det hade varit kristallklart att det förslag som Särlevandeutredningen kom med hade kunnat genomföras rätt upp och ned hade alliansregeringen gjort det - det kan jag lova.
Det fanns vissa saker som man inte hade hittat riktiga lösningar på, och det skulle man fortsätta att utreda.
Regeringen vill att föräldrarna själva ska bestämma gemensamt. Ändå låter man underhållsstödet vara den ekonomiskt minsta möjliga nivån, så att säga. Då får det fortfarande vara norm.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökad reglering av barns underhåll utanför underhålls-stödet
Vi kan läsa i uttalandena i betänkandet att många kommer att använda sig av detta då de kan anpassa sina förhållanden efter det. Då undrar jag: Vore det inte bättre att göra som vi föreslår, nämligen titta på helheten och se om man inte kan hitta någon procent på den inkomst som den andra föräldern ska betala?
Jag tycker att det är bra att föräldrarna informeras, men i den situation de befinner sig i är det ofta konflikter. Är Försäkringskassan bäst i det sammanhanget, eller skulle kanske socialförvaltningen hantera det så att man samtidigt kan prata om umgänge och ekonomi?