Herr talman! När mamma och pappa skilde sig fick jag sluta rida. Mamma hade inte råd. Men det var okej, för hon slutade röka, för hon hade inte heller råd. Vi fick liksom ta hand om varandra och ge upp saker båda två. Det jobbigaste var när min styvsyster fick börja rida i mitt gamla stall, för pappa hade råd. Ett tag hatade jag henne, fast det var ju egentligen inte hennes fel.
De här orden är Amandas. Hennes föräldrar skilde sig när hon var tio år. Nu är hon 19. Tanken är inte att barn ska behöva drabbas på det här sättet. Den förälder som tjänar mest ska ge underhållsbidrag i förhållande till sin inkomst. Men tyvärr är kunskapen kring underhållsregleringen låg, och många använder sig av det offentligrättsliga underhållsstödet för att reglera underhåll, trots att de har förutsättningar att reglera underhåll civilrättsligt. Många verkar också tro - som det har påpekats - att underhållsstödet är regel även när föräldrarna reglerar underhållet själva, så den summan har blivit norm, blivit ett tak.
Barn till särlevande föräldrar löper större risk för ekonomisk utsatthet än barn till föräldrar som lever tillsammans. Det vet vi. För oss liberaler är utgångspunkten att föräldrarna har ett gemensamt ansvar för att ta hand om och försörja sina barn även om de lever isär. Alliansregeringen tog flera initiativ för att uppmuntra och underlätta för föräldrar att samarbeta kring frågor om vårdnad, umgänge, boende och ekonomi.
Särlevandeutredningen, som flera har tagit upp här i dag, sa att 41 procent av de barn som i dag får fullt underhållsstöd skulle få mer i underhållsbidrag än underhållsstödets belopp om underhållet reglerades civilrättsligt. Det gäller särskilt för barn i de tre lägsta inkomstgrupperna, där 90 procent skulle få en förbättring. För dem i den lägsta inkomstgruppen skulle det kunna betyda i genomsnitt 1 000 kronor mer i månaden.
Att föräldrar själva gör upp avtal om underhållsbidrag skulle alltså ofta innebära större förbättringar för barn med särlevande föräldrar än vad höjningar av exempelvis underhållsstödet skulle kunna åstadkomma. Därför är det här förslaget så viktigt. Underhållsstödets nivå har likväl stor betydelse för de barn vars föräldrar trots bättre stöd inte samarbetar kring barnets ekonomi. Därför bör nivån på underhållsstödet höjas, men det är en annan diskussion som vi inte tar i dag.
Det handlar om vuxna människor som - oftast - tagit ett gemensamt beslut om att få barn tillsammans. Att få barn är ett livslångt uppdrag. Jag hör ibland vänner säga att de inte riktigt är redo att ta det stora steget att gifta sig, men barn kan de utan problem skaffa. Det är ett lite märkligt resonemang. Skilja sig kan man göra och sedan aldrig mer prata med varandra - om man inte har barn, för då behöver man kunna samarbeta.
Ökad reglering av barns underhåll utanför underhålls-stödet
Vi liberaler utgår från att människor både vill och kan ta ansvar för sina liv. Men för att kunna göra det behövs kunskap. Skrivningarna i förslaget om att ge föräldrar hjälp med att reda ut vad som gäller ligger helt i linje med vad vi vill se. I Norge finns ett system där alla som vill skilja sig först måste ha samtal innan de över huvud taget får lämna in begäran om skilsmässa. En liknande modell som tar upp vad som händer och vad som gäller rent praktiskt skulle vara positiv på många plan, inte minst vad gäller konflikter mellan föräldrarna. Det ska ske i kommunerna, men det behöver utvecklas och ske mycket mer. Jag tror mer på kunskap än på stor reglering för att kunna ta mer ansvar.
Herr talman! Amandas föräldrar borde ha gjort upp mellan sig i stället för att ta omvägen via Försäkringskassan. Det hade varit bättre för Amanda, och det hade varit bättre rent administrativt - system ska inte användas i onödan. Här är mer information nyckeln.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 20.)