Herr ålderspresident! Jag tackar för svaret. Svaret är allomfattande och visar på de olika synsätt vi har på när organisationer inte kan leverera det som är uppdraget. Människor är egentligen många gånger väldigt nöjda med vården när de kommer fram, men väntetiderna är problemet. Vi ser väldigt stora regionala skillnader. Från det län jag kommer, Örebro län, ökar till exempel väntetiderna väldigt mycket.
Därför har kömiljarden varit bra. Den har gett en morot till dem som klarar uppdraget. Det är inte så att det inte händer någonting när människor väntar. Det kan hända väldigt mycket farliga saker när de står i köerna. Det är inte någonting som man bara kan se på som: Vi tar det lite senare. Har man ett morotstänkande och målstyr det så att man ska jobba med att korta vårdtiderna är det ett helt annat synsätt än om man delar ut pengarna till alla landsting.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
De ska redan i dag utifrån de pengar som de får in från landstingsskatten jobba med organisationsutveckling, att behålla kompetent personal, det vill säga att se till att kompetent personal utvecklas och stannar kvar. De ska se till att utveckla den högspecialiserade vård vi har i landet. Det är ofta där som köerna finns.
Ett generellt bidrag till alla oavsett om de klarar sitt uppdrag eller inte blir en helt annan sak än om man tydligt från regeringen säger: Ni som klarar uppdraget ska motiveras, och ni andra måste göra bättre. Däremot är den årliga uppföljning som regeringen nu så tydligt trycker på ska komma jätteviktig. Det ska synas att ett landsting klarar eller inte klarar sitt uppdrag.
Det är också något som medborgarna ska ha möjlighet att veta. Finns inte den vård jag behöver i landstinget ska jag kunna ta mig någon annanstans för att få min vård i tid. En ökad medvetenhet och en ökad genomlysning är jätteviktig.
Jag skulle vilja ställa en fråga till ministern. Om det nu är så att man ger generella bidrag, varför ska man göra det i stället för att landstingen själva ska öka sina skattemedel? Det finns i det fallet inte någon intention att höja kompetensen inom professionen.
Det är något som ingår i uppdraget. Det är inte något specifikt som regeringen ska behöva styra. Regeringen borde i stället vara tydlig med att vissa landsting inte klarar sitt uppdrag. Hur tänker de klara uppdraget? Instrumentet att följa upp kommer att göra att man mycket tydligare kan titta på det.
Det är likadant med de regionala skillnaderna. Om det nu är så att det är personalbrist och man inte har förmåga att behålla personal, vad är det för skillnad mellan regionerna som gör att det ändå ser så olika ut?
Det är inte bara det att det är olika trevligt att bo i olika delar av landet. Vad har man gjort i vissa landsting som man inte har gjort i andra för att behålla sin personal? Det finns mycket mer att önska där.