Herr ålderspresident! Jag ska börja med att säga att jag också är djupt imponerad av Halland och de insatser som man där gör i hälso- och sjukvården. Jag har besökt det landstinget flera gånger, och jag vet att man jobbar väldigt nära över blockgränserna för att få kontinuitet och framförhållning.
Om man är i Lotta Olsson kläder ska man absolut lyfta fram de goda exemplen från Halland, men man ska nog akta sig för att dra för stora växlar på att det är moderatstyre. Vi befinner oss ju här i Stockholm i ett landsting som har varit styrt av Moderaterna i tio år, och här kan vi inte säga att man har lyckats särskilt väl vare sig med tillgänglighet eller en del annat inom hälso- och sjukvården. Snarare är det ett exempel på att man i sin iver och dogmatism när det gäller att privatisera och att införa olika typer av vårdvalssystem in absurdum har slagit sönder välfungerande vårdkedjor, och man riskerar att få en situation där just tillgängligheten och samordningen när det gäller enskilda patienter brister. För ett år sedan kunde vi läsa om en äldre man som snurrat runt hos olika aktörer i sjukvårdssystemet mellan 70 och 80 gånger under ett år. Vi ska akta oss för att dra för stora växlar.
Däremot ska vi konstatera att vi har stora utmaningar på hälso- och sjukvårdens område. Det kommer att kräva mycket uppfinningsrikedom. Det kommer att kräva att vi jobbar på ett helt nytt sätt för att åstadkomma en kulturförändring. Den kulturförändringen kommer inte att vara gratis. Den kommer att kräva gemensamma resurser i form av skattepengar. Jag tillhör en regering som är beredd att satsa de skattepengarna. Vi satsar nästan 2 miljarder mer än Moderaterna gör i sitt budgetförslag på att förbättra tillgängligheten i svensk hälso- och sjukvård.
Överläggningen var härmed avslutad.