Herr talman! Utskottet är överens om denna subsidiaritetsprövning. Men Sverigedemokraterna anser att egentligen varenda del i direktivet i princip strider mot subsidiaritetsprincipen - det vill säga att det egentligen inte finns någonting i den offentliga upphandlingen som det är relevant att flytta upp till EU-nivå, som det i dag ser ut. Där kan man säga att vår uppfattning något skiljer sig från övriga utskottets. Man menar att man i grunden är positiv till direktivet. Dock har man hittat några detaljer som man invänder mot. De små detaljinvändningarna räcker för att vi gemensamt ska vara överens om prövningen i sak.
Däremot skulle jag, herr talman, vilja slå ett slag för proportionalitetsprincipen som jag tycker att man helt utelämnat. I målsättningarna för processen med offentlig upphandling vill man nämligen tydligare lyfta in social integration, bekämpandet av klimatförändringar, hänsynen till energieffektivitet och så vidare - i sig självklart lovvärda initiativ, men det här hör inte hemma i processen med offentlig upphandling.
Processen med offentlig upphandling och lagen om offentlig upphandling ska i första hand säkerställa affärsmässighet. När skattemedel hanteras är det viktigt att det finns en tydlighet för medborgarna så att man kan se hur skattemedlen används vid upphandling. Om varor och tjänster som förmedlas i Sverige inte uppfyller de krav vi har på hänsynen till miljön, integrationen och så vidare får man så klart lagstifta. Detta är viktigt alldeles oavsett var upphandlingen sker - oavsett om den sker i det privata eller om den sker i det offentliga.
Det är inte rimligt att det bara är vid offentlig upphandling som det här ansvarstagandet ska ske. Det måste ske även i det privata. Därför saknas en annan lagstiftning om man nu menar att det finns brister när det kommer till hänsynen till miljön, den sociala integrationen och så vidare.
Vid offentlig upphandling får det först konstateras vilken vara eller tjänst man vill inhandla. Men för att medborgarna lätt ska kunna se att skattemedlen används väl är det så klart det affärsmässiga man måste titta på: Får vi den här tjänsten eller varan till ett bra pris?
Men när man frångår den principen och plockar in en rad andra målsättningar - som det dessutom är svårt att mäta och som är av mer social karaktär - öppnas det också för godtycke. På den enskilda upphandlaren läggs ett ansvar som egentligen inte hör till processen som sådan.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 1 i vartdera utlåtandet.