Fru talman! Som jag nämnde i mitt anförande strider förslaget att låta sambopar adoptera mot 1996 års Haagkonvention. Den ratificerades av Sverige och inkorporerades i lagstiftningen. Om bara några dagar kommer vi också att ta beslut om att inkorporera barnkonventionen.
Båda dessa konventioner syftar till att stärka barns rättigheter, framför allt i situationer där det behövs och där barns intressen står emot vuxnas intressen. Nu har vi alltså en konvention som vi har inkorporerat och som regeringen väljer att frångå, och vi ska snart inkorporera en annan. Det gör ju att man tvivlar: Hur kommer en socialdemokratisk regering i fortsättningen att faktiskt värna barns rättigheter, när man i lägen där intressen står mot varandra väljer att gå vuxnas ärenden?
Min andra fråga är: På vilket sätt stärker det barnens rättigheter att låta sambopar få adoptera? Så som jag hörde i anförandet handlar den frågan inte alls om barnens rättigheter, utan det handlar om vuxnas önskemål och livsval och vad som skulle vara bra för vuxna. Men utifrån barnets perspektiv: På vilket sätt är det bättre för barnet att föräldrarna väljer att inte gifta sig så att barnet inte får den ökade juridiska trygghet som ett äktenskap innebär?