Fru talman! Vi har inte bara skrivit under Haagkonventionen utan även Europarådskonventionen. Där erkänner man möjligheten för sambopar att adoptera. Det är också så att Haagkonventionen skrevs för 25 år sedan när det var en annan tid. Värderingarna var annorlunda även här i Sverige. Att bara på den grunden säga nej till den här möjligheten känns förlegat.
När det gäller barnens trygghet i samboförhållanden har vi genom lagstiftning gått ganska långt just för att tillförsäkra barnen trygghet. Vi har rätt till arv och underhåll för barnen om det blir en separation eller ett dödsfall. Det finns också möjlighet för den förälder som barnet kanske huvudsakligen ska bo hos att behålla bostaden. Det finns möjlighet för sambopar att upprätta inbördes testamente. Men det berör framför allt förmögenhetsförhållanden mellan samboparet, för barnet har ju arvsrätt. Det finns också underhållskyldighet vid en separation som kommer barnet till del.
Barnet har stora rättigheter även med ett sambopar. Däremot kan man säga att de enskilda samborna inte har lika stora rättigheter även om man med testamente och samboavtal kan komma runt en stor del av detta. Men utifrån ett barnperspektiv finns en stor trygghet för barnet. Med tanke på att över hälften av alla barn i Sverige föds i sambopar blir det lite märkligt att säga att det skulle vara en farlig eller riskabel form för barnen att växa upp i.
Det är stabila relationer. Det kommer det att vara speciellt i dessa fall. Det blir en omfattande utredning för att se att det verkligen är ett tryggt och stabilt förhållande som de har. Sedan tror jag att vissa kommer att gifta sig för att det underlättar. Men möjligheten ska också finnas att ansöka som sambor.