Fru talman! Nog finns det många barn i världen som behöver få föräldrar. Men antalet barn som finns möjliga att upplåtas för adoption till Sverige är, som jag är säker på att Hillevi Larsson också vet, betydligt mindre än antalet svenska par som önskar att adoptera ett barn. Att den förändringen skulle innebära att fler barn skulle kunna komma att adopteras till Sverige rimmar inte riktigt med hur vi vet att verkligheten ser ut.
Det är bekymrande att höra att Socialdemokraterna menar att om konventioner som vi har skrivit under och till och med ratificerat inte passar är man inte heller beredd att följa dem. Det förtar lite av poängen med att skriva under konventioner som är till för att stärka rättigheter, och i det här fallet handlar det om barns rättigheter.
Jag håller med om att det finns många som är sambor som kan vara utmärkta föräldrar. Det är inte vad frågan handlar om. Det handlar om att barn som redan har blivit fråntagna föräldrar och som inte kan växa upp med sina ursprungsföräldrar ska få en så stabil och trygg uppväxtmiljö som möjligt.
Det handlar om dessa barns rättigheter och inte om att andras föräldrasituation eller familjesituation kanske skulle upprättas på något sätt. Jag har inte uppfattningen att det skulle vara någon stigmatisering av samboskap i vårt land i dag. Men vi vet att det finns en stor juridisk skillnad på vilken trygghet barn har om det händer någonting med föräldrarna eller med föräldrarnas relation. Det är just för att barnet ska ha den extra tryggheten i den utsatta situation man har redan när man är adopterad.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Modernare adoptionsregler
Jag återkommer till frågan: På vilket sätt är det för de barn som är adopterade bättre att föräldrarna kan välja att låta bli att gifta sig? Det är ändå ett val som vuxna har. Är man sambo kan man ingå äktenskap.