Fru talman! Det är inte svårt att hålla högstämda tal dagar när solen skiner och det inte syns ett moln på himlen. Men det är när de stora orden möter motstånd och när de börjar kosta på som våra värderingar testas. Men det är också då som det blir allt viktigare att vi är glasklara med vilket Sverige och vilket EU vi vill se.
Det är när den ekonomiska krisen slår sönder liv och samhällen i Grekland, i Spanien och på Irland som EU:s stolta ord om sammanhållning och solidaritet testas.
Det är när demokratin ställs mot näringslivets vinstjakt i TTIP-förhandlingarna som det avgörs vad retoriken egentligen är värd.
Det är när flyktingarna anländer till EU:s stränder som ord som medmänsklighet och mänskliga rättigheter behöver omsättas i handling.
De senaste åren har EU:s stolta uttalanden och vackra retorik från kommissionärer och premiärministrar testats. Vi kan konstatera att EU tyvärr inte har klarat testet. När det väl har gällt har det varit mycket lite som man inte har varit beredd att kompromissa om.
När ekonomin och de finansiella bubblorna växte i Europa kunde aktieägare, finansspekulanter och näringslivstoppar ta hem enorma vinster. Men när konjunkturen vände och när bubblorna brast skickade man fakturan till Europas pensionärer, kvinnor och ungdomar. Banker och finansinstitut har räddats, och de som minst av alla har skapat kriserna har fått betala priset.
Krisen har slagit sönder samhällen och liv i Spanien, i Grekland, på Irland och i flera andra europeiska länder. I Spanien går i dag nästan varannan ung person arbetslös. I Grekland är stora delar av befolkningen beroende av välgörenhet och skänkta matkassar. Men i Grekland har man nu lärt sig att det inte är någon idé att skänka frukt eller mejeriprodukter eftersom många greker inte längre har råd med elen till sina kylskåp.
När miljoner unga utestängs från arbetsmarknaden och när en hel generation grekiska barn inte vaccineras sår man en draksådd i Europa inför framtiden. Europa kommer att betala ett mycket högt pris för dagens ekonomiska kris under en mycket lång tid framöver.
Europa kan inte byggas genom besparingar, otrygghet, vräkningar eller för den delen genom ökad överstatlighet och ökade klyftor mellan medborgare och beslutsfattare. Krisen behöver i grunden ett helt annat svar.
Vänsterpartiet anser att vi måste bekämpa den kortsiktiga spekulationen och girigheten. Vi vill se en lag för bankdelning, en skatt på finansiella transaktioner och ett slut på privatiseringar.
När miljoner greker slängs ut ur sjukförsäkringssystemet är det inte rimligt att kräva in miljarder i räntor och amorteringar. Då krävs det en ordnad skuldavskrivning för Grekland.
Fru talman! Förra veckan omkom minst 800 personer i Medelhavet. Det är mer än ett helt Estoniafartyg. Den verkliga dödssiffran kan vara mycket större.
När EU bygger högre murar runt sin union tvingas män och kvinnor, pensionärer och barn på flykt att ta allt större risker.
Det är bara genom ett slut på kriget i Mellanöstern och genom en aktiv politik för fred som vi kan förhindra att människor flyr. Det är bara genom att skapa lagliga vägar och att slå vakt om asylrätten som vi kan förhindra att fler flyktingar drunknar. Vi behöver sätta press på övriga medlemsstater i EU att respektera asylrätten. Vänsterpartiet har gång på gång krävt att det är dags för Sverige att hålla inne sin medlemsavgift till EU för att på det sättet sätta press på länder som Polen och Ungern att ta sitt ansvar.
Men vi ser att EU, och tyvärr också den svenska regeringen, väljer en helt annan väg. Auktoritära regimer görs till gränspoliser. Ansvaret för asylrätten lämpas över till länder som saknar möjligheter att ge flyktingar skydd, än mindre att ge dem en rättssäker prövning.
Vi ser redan konsekvenserna av EU:s avtal med Turkiet. Syriska flyktingar tvingas med våld tillbaka till krigets helvete, placeras i turkiska interneringsläger eller möter en stängd turkisk gräns när de försöker lämna Syrien. Den dominobricka som föll vid Öresundsbron i vintras satte igång en process som nu innebär att gränsen runt Syrien stängs.
Trots att vi alla ser vad som händer i Turkiet vill EU och Sveriges regering gå vidare och exportera samma modell. Länder som Eritrea släpps redan in i den politiska värmen mot att de blir partner i arbetet för att stoppa flyktingar. EU-ministern har tyvärr till och med öppnat upp för ett avtal med Libyen - ett land med en kollapsad regering och ett fullskaligt inbördeskrig.
Fru talman! Sedan sommaren 2013 förhandlar EU och USA om handels- och investeringsavtalet TTIP. Tullar, kvoter och tariffer är i stort sett redan avskaffade i handeln mellan EU och USA. Nu ligger fokus i stället på att säkra näringslivets intressen och harmonisera normer, regler och lagar. Jag tror att få i denna kammare har invändningar mot att man harmoniserar regler för krocktester för bilar. Men vad händer när svensk lagstiftning, med vårt starka skydd för djur, miljö och konsumenter, ska harmoniseras med USA:s regelverk - som drivs av helt andra mål och intressen?
Störst oro har dock skapats av diskussionerna om ett investeringsskydd och tvistlösningsmekanismen ISDS. Tanken bakom ISDS är att skydda näringslivet och dess vinster från demokratiska beslut. Det här är inget nytt; vi ser redan andra handelsavtal där man har infört den här typen av tvistlösningsmekanismer, och vi ser konsekvenserna. När det nationella lönerådet i Egypten ville höja lönerna begärde Veolia skadestånd av den egyptiska staten. Deras vinster skulle nämligen minska. Tobaksjätten Philip Morris stämde Australien efter att landet i demokratisk ordning infört regler för hur cigarettpaketen i Australien skulle utformas. När Quebec införde ett tillfälligt förbud mot frackning stämdes den kanadensiska staten av företaget Lone Pine Resources.
Är det denna utveckling vi vill se även i Sverige? Motståndet mot att låta vinstjakt gå före demokrati är i dag massivt runt om i Europa. Trots det fortsätter EU att förhandla med USA om att införa just en tvistlösningsmekanism enligt ISDS-modellen - med den svenska regeringens stöd.
För Vänsterpartiet är det viktigare att stå upp för demokratin och möjligheten att fatta demokratiska beslut i denna kammare än att näringslivets vinstjakt ska kunna fortsätta. Därför vill jag avsluta med att yrka bifall till reservationerna 15 och 18.