Fru talman! Jag vill inledningsvis också hälsa vår nya EU- och handelsminister Ann Linde välkommen till kammaren. Ann kommer att vara en stark röst i EU men inte i dagens debatt då rösten har försvunnit.
Denna skrivelse behandlar verksamheten, inte bara vad gäller utrikespolitiken utan hela EU:s verksamhet för 2015 - ett EU som inte har saknat och inte heller kommer att sakna utmaningar.
Som ett litet, fritt och demokratiskt land är Sverige beroende av ett globalt samarbete som kan ta sig an de gemensamma utmaningarna. För oss som tror på samverkan är EU och FN viktiga plattformar. Det är glädjande att Sverige behåller positionen som det näst mest inflytelserika landet i EU.
Samtidigt är den svenska regeringen djupt engagerad i FN där EU hade en viktig och pådrivande roll i förhandlingarna om 2030-agendan för hållbar utveckling och också gjorde stora insatser gällande genomförandet av resolutionerna 1325 med flera om kvinnor i väpnade konflikter, det strategiska partnerskapet för fredsbevarande och krishantering samt främjandet av de mänskliga rättigheterna.
Det är viktigt att komma ihåg vad samarbetet har inneburit och att det faktiskt också går att förändra, för unionen saknar som sagt inte utmaningar.
Låt mig börja med den fråga som har präglat den europeiska debatten mer än någon annan fråga under det gångna året. Den omfattande migrationen har slitit på sammanhållningen och viljan att samarbeta i unionen. Men vad unionen behöver i detta läge är just mer av samarbete. Vi står i dag inför en av de största flyktingkatastroferna i modern tid. Detta ställer stora krav på EU. Ingen medlemsstat kan ensam möta de utmaningar som flyktingkrisen innebär, och EU måste nu jobba på tre nivåer samtidigt.
EU måste arbeta för att stärka gränserna och bekämpa människosmugglare. De farliga och okontrollerade flyktvägarna över haven måste upphöra. I stället måste vi gå till en ordnad migration på lagliga vägar.
Vi måste få en mer rättvis fördelning av de flyktingar som kommer till Europa. Det duger inte att några länder tar emot de flesta av dem som kommer medan andra inte alls tar sitt ansvar.
Regeringen arbetar mycket aktivt tillsammans med andra likasinnade medlemsstater, till exempel Tyskland, för att få ett nytt och mer solidariskt asylsystem på plats. Det gäller självklart också att se till att de beslut som redan är fattade genomförs. Det är det här årets stora utmaning.
Slutligen måste vi också tillsammans bekämpa orsakerna till att människor tvingas fly genom att få slut på krig och konflikter och genom att ge mer hjälp på plats där flyktingarna befinner sig. Ofta är det i grannländerna, som tagit emot många män, kvinnor och barn i stora flyktingläger.
Här spelar förstås den gemensamma utrikespolitiken en viktig roll. Kriserna i EU:s grannskap understryker vikten av ett förstärkt samarbete för att möta utmaningarna som EU står inför.
Vad gäller krisen i öst är det centralt att EU bevarar och försvarar den europeiska säkerhetsordningen som i grunden har utmanats av den ryska aggressionen mot Ukraina. EU har hittills lyckats svara på Rysslands folkrättsbrott på ett enat och principfast sätt, inte minst genom sanktionerna. Det avgörande är att EU förblir samlat i sin Rysslandspolitik och att sank-tionerna ligger fast så länge Ryssland vägrar att uppfylla Minskavtalet.
EU behöver vara mer proaktiv i sin gemensamma utrikespolitik, driva sina intressen tydligt och ta ett större globalt ansvar. EU ska vara en aktiv kraft för mänskliga rättigheter, rättsstatsprinciper och demokrati internt såväl som externt.
EU bör också ta ansvar för att mänskliga rättigheter följs i alla internationella kontakter och förhandlingar. En viktig del i detta är självklart att involvera kvinnor mer i arbetet för fred och utveckling. Det är en av de utmaningar som EU står inför.
Jag skulle till detta vilja lägga EMU-fördjupningen. En gemensam valuta kräver mer finanspolitiskt samarbete. Just nu pågår diskussioner om hur detta ska förverkligas i framtiden. För oss i Sverige är det självklart viktigt att hela tiden slå vakt om det vi i EU-28 har gemensamt.
Greklandsfrågan var högaktuell förra året. Den kommer säkert att komma tillbaka på olika sätt eftersom den också är en stor fråga för unionen.
Efter terroristattentaten i Paris i januari och november förra året har diskussionen om EU:s säkerhetsarbete intensifierats. Åtgärder för att säkerställa allmänhetens säkerhet, motverka radikalisering, främja tolerans och icke-diskriminering samt samarbete med internationella partner stod högt på dagordningen förra året och självklart också i år.
Fru talman! Om två veckor röstar Storbritannien om huruvida de ska lämna eller vara kvar i EU. På midsommarafton kommer vi att få veta hur det har gått. Just nu ser det otäckt jämnt ut.
Storbritannien är en viktig partner för Sverige i EU-samarbetet. Storbritannien har EU:s tredje största befolkning och andra största ekonomi och är en god allierad i frågor om öppen handel och minskning av det improduktiva jordbruksstödet.
Det är verkligen vår förhoppning att Storbritannien förblir en medlem av Europeiska unionen.
Brexit är inte det enda hotet mot Europeiska unionen. Nationalistiska och populistiska krafter växer sig starkare runt om i Europa. Det är ett hot som kommer inifrån. I bland annat Polen är regeringen i konflikt med EU om rättsstatens principer.
EU:s grundläggande värderingar, som unionen bygger på och står för, hotas inifrån. Vår syn på demokrati, där yttrandefrihet och respekt för allas mänskliga rättigheter är omistliga värden, delas inte av alla. Här måste vi få till stånd en diskussion om hur EU ska få tillbaka ordningen där de mänskliga rättigheterna respekteras och styr.
Jag har tagit upp många problematiska saker. Jag skulle också vilja lyfta fram något som är positivt. När vi talar om unionens förmåga att skapa välstånd är det viktigt att också se till att detta välstånd kommer alla till del. Högre välstånd måste synas och ge resultat i människors liv i praktiken. Annars reduceras det bara till abstrakta siffror.
Regeringen har framgångsrikt verkat för att de sociala frågorna ska få en större roll i EU-samarbetet. Jag välkomnar att kommissionen har inlett ett samråd om det som på EU-språk kallas en europeisk pelare för sociala rättigheter. Som utsedd rådgivare åt Juncker har Allan Larsson bidragit till utformandet av detta.
Det är viktigt att EU skapar en starkare gemensam social bas med sikte på ökad social inkludering och trygghet. För att ytterligare driva på arbetet med ett mer socialt Europa kommer den svenska statsministern att bjuda in till ett socialt toppmöte under 2017.
I ett socialt Europa går arbetet med att främja tillväxt hand i hand med arbetet med att främja sociala framsteg, såsom jämlikhet och jämställdhet. För att skapa ett socialt Europa behöver vi driva på för höjd kunskapsnivå hos arbetskraften och hjälp att komma i sysselsättning. Vi måste självklart värna löntagarnas rättigheter och arbeta för rättvisa villkor.
Lika lön för lika arbete oavsett etnicitet eller nationalitet ska gälla, och social dumpning måste motverkas. Vi behöver arbeta för bättre möjligheter för kvinnor att ta steget ut på arbetsmarknaden.
Det finns mycket att göra för att förbättra EU:s arbete för ett socialt Europa för jobb och hållbar tillväxt. Möjligheterna är stora om vi hjälps åt och lär av varandra. EU saknar som sagt inte utmaningar. För oss som tror att samarbete är bättre än isolation är det bara att kavla upp ärmarna och sätta igång att arbeta, för arbete saknas inte.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
(forts. § 21)