Herr talman! Jag och Centerpartiet står förstås bakom samtliga våra yrkanden i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall till endast reservation 17.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald
Betänkandet Naturvård och biologisk mångfald innehåller många olika delar. Några saker hanterar vi inom januariavtalet, till exempel artskyddsförordningen, strandskydd och en del andra saker. Därför kommer jag inte att beröra dem särskilt mycket. Men betänkandet innehåller också en del om rovdjur och viltförvaltning och förvaltning av andra djur, till exempel skarv och säl. Jag kommer att tala en del om viltförvaltning. Vi har nämligen 16 yrkanden i betänkandet, och många av dem handlar om viltförvaltning.
Med en hållbar jakt- och viltvårdspolitik i grunden finns det stora möjligheter att utveckla verksamheter kring jakten. Det handlar dels om upplevelser i olika former, dels om att utveckla viltkött som produkt. En trovärdig rovdjurspolitik kräver en aktiv förvaltning med starkt regionalt inflytande som stärker förtroendet för rovdjurspolitiken och tar hänsyn till de människor som lever och verkar i rovdjurstäta områden.
Centerpartiet anser att grunden för en väl fungerande viltförvaltning är en välorganiserad och aktiv jägarkår. Svenska jägare och deras organisationer har ett stort engagemang och en central roll i en långsiktigt hållbar förvaltning av såväl viltstammar och rovdjursstammar som skogsbruk.
Politikens roll är att se till att det finns goda förutsättningar för jägarkåren att verka och bidra till en hållbar förvaltning med mindre regelkrångel och effektiva beslutsprocesser. Därför anser jag och Centerpartiet att det är djupt olyckligt att det jakt- och viltvårdsuppdrag som Svenska Jägareförbundet har haft sedan 1938 nu är ett minne blott. Pengarna för jakt- och viltvårdsuppdraget kommer från jägarna själva genom det statliga jaktkortet som framöver kommer att kosta 400 kronor per år.
I det uppdrag som Jägareförbundet har haft har det ingått övergripande information, information om praktisk jakt och förvaltning av vilt, viltövervakning, älgförvaltning, vilt och trafik och yrkesmässig jägarutbildning. Jag och flera med mig menar att regeringen hade kunnat göra en annan tolkning av uppdraget än de gjort. Man hade kunnat göra ett ställningstagande om att det är ett bidrag som inte behöver upphandlas, och sedan hade EU fått pröva detta. Jag tycker att man har gett upp alldeles för lätt.
Om man hade gjort ett ställningstagande om att det är ett bidrag som inte behöver upphandlas hade vi kunnat vara i en annan situation. Nu har vi hamnat i en situation där jägarnas egna pengar som går till Viltvårdsfonden kan hamna hos organisationer som motarbetar jakt. Alla förstår förstås hur upprörande detta är för alla jägare.
Herr talman! I detta sammanhang vill jag lyfta fram att Centerpartiet under många år har drivit att vi vill se en viltmyndighet som ansvarar för viltfrågor. Syftet är att myndigheten effektivt ska hantera de brister i viltförvaltningen som vi ser i dag. Den myndighet som ansvarar för jaktfrågorna måste fungera, vara kompetent och ha jägarkårens förtroende. I dag uppfattas ofta Naturvårdsverket som en motpart och inte som någon som står på jägarnas, jaktens eller landsbygdens sida. Att Naturvårdsverket har fått i uppgift att upphandla delar av jakt- och viltvårdsuppdraget är ur den synvinkeln inte bra.
Under Centerpartiets tid i regeringsställning infördes tre olika modeller för ökad samförvaltning på regional nivå. Det var älgförvaltningsgrupper, viltförvaltningsdelegationer och det nationella klövviltsrådet. Grundtanken med dessa modeller var att öka dialogen mellan berörda aktörer i viltförvaltningen, för att på så sätt öka det regionala samarbetet och inflytandet. S-MP-regeringen ändrade 2017 sammansättningen i delegationerna och tillsatte fler ledamöter från naturvårdsorganisationerna samt natur- och ekoturismföretag, utan att ha gjort en utvärdering av detta. Den manövern är Centerpartiet kritisk till.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald
Som situationen ser ut i dag fattas inte de skarpa besluten i viltförvaltningsdelegationerna, utan de fattas ofta på central nivå. Ledamöterna som ingår i delegationerna upplever maktlöshet och att de saknar reellt inflytande i beslutsprocesserna. Det strider mot intentionerna i riksdagsbeslutet från 2013, där den regionala förankringen ansågs vara avgörande för att stärka förtroendet bland allmänheten för rovdjursförvaltningen. Viltförvaltningsdelegationernas uppdrag behöver därför ses över så att det lokala och regionala inflytandet stärks.
Herr talman! Ett brett förtroende för jakt- och viltpolitiken är en viktig förutsättning för att politiken ska ge effekt i praktiken. Det förutsätter att de som lever och verkar i områden med mycket vilt och stora rovdjur har inflytande över förvaltningen. Ett sätt att upprätta ett sådant förtroende är att kontinuerligt utvärdera nuvarande rovdjursförvaltning utifrån ett helhetsperspektiv där socioekonomiska och regionala konsekvenser analyseras och dokumenteras.
När det gäller den svenska vargförvaltningen måste vi politiker ta hänsyn till såväl vargstammens bevarande i Sverige som vad det samlade rovdjurstrycket innebär för människors möjligheter att bo och bedriva verksamheter i rovdjurstäta områden.
Vargen rör sig över stora områden, inte sällan över landsgränserna. Därför vill Centerpartiet att vargen ska kunna samförvaltas med Norge. Det totala antalet vargar i Sverige och Norge uppgår till sammanlagt långt över 450 individer. Centerpartiet tror inte att vargförvaltningen kan förbättras genom att enbart fokusera på antalet vargar, utan det handlar också om att minska koncentrationen i de områden där den är som störst. Majoriteten av Sveriges vargar finns i dag i det mellansvenska förvaltningsområdet. Antalet inom detta område bör inte vara mer än 170 individer för att minska konfliktnivån.
Centerpartiet anser också att det krävs utökad licensjakt för att uppnå en hållbar vargförvaltning. En riksdagsmajoritet har även röstat för ett tillkännagivande till regeringen när det gäller det.
När angrepp från varg sker, trots förebyggande åtgärder, ska skyddsjakt kunna genomföras. Centerpartiet lade för ett år sedan fram ett initiativ i utskottet med ett antal förslag om effektivare och förenklad skyddsjakt. Det fick stöd av en majoritet i riksdagen, och ett tillkännagivande ligger nu på regeringens bord.
Herr talman! I januari 2020 meddelade Högsta domstolen sin dom i det så kallade Girjasmålet mellan Girjas sameby och staten. Tvisten hade då pågått i domstol sedan maj 2009. Högsta domstolen biföll samebyns talan och slog fast att Girjas sameby har ensamrätt på småviltsjakt och fiske med ensam förfoganderätt inom samebyns område.
Domen gäller såvitt avser jakt- och fiskerättigheter emellertid inte alla samebyar utan endast Girjas sameby. Men de principiella slutsatserna är generella och kan tillämpas på andra samebyar. För att andra samebyar ska kunna tillerkännas samma rättigheter måste dock frågan prövas enskilt i domstol. Fler utdragna rättsprocesser är inte önskvärda. Frågan borde därför avgöras på politisk nivå och inte i domstol.