STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald
Herr talman! De flesta av våra motioner i detta betänkande hanteras genom förenklad beredning, och därför jag kommer i första hand att ta upp dem som nu ligger på bordet för avgörande.
Sedan 2007 gäller artskyddsförordningen. De senaste åren har myndigheterna tolkat denna förordning alltmer extremt. Enligt artskyddsförordningen är det bland annat förbjudet att avsiktligt störa vilda fåglar och andra djur som listas i förordningen och att skada eller förstöra dessa djurs fortplantningsområden eller viloplatser. Problemet är att häckningslokaler för fåglar finns i princip överallt i skogen. Fåglar och andra djur störs på något sätt när man bedriver skogsbruk. Utifrån artskyddsförordningen, så som den är skriven, är det därför möjligt för en myndighet att stoppa i princip alla skogsbruksåtgärder.
Regeringen tillsatte i maj 2020 en särskild utredare som ska se över artskyddsförordningen. Kristdemokraterna välkomnar utredningen som ska presenteras den 10 juni, om inget annat inträffar. Vi välkomnar den eftersom vi vid flera tillfällen har efterlyst åtgärder. Direktiven kunde ha varit tydligare vad gäller att justera artskyddsförordningen så att den utan guldplätering motsvarar de krav som faktiskt ställs i ursprungligt EU-direktiv.
Skyddet av fåglar bör i förordningen förändras från ett individperspektiv till ett artperspektiv. Markägarens rätt till skälig ersättning måste också säkras. Staten bör se de privata skogsägarna som medspelare snarare än som motspelare. Ofta är det just genom de enskilda skogsägarnas långsiktiga förvaltarskap som höga naturvärden har skapats och bibehållits.
I nuläget straffas den som har skog med höga naturvärden. Många markägare ser sig tvingade att röja eller avverka för att förebygga uppkomster av skyddsvärda miljöer, tvärtemot det som borde vara regeringens avsikt.
Herr talman! För att uppfylla FN-konventionen om biologisk mångfald i Nagoyaöverenskommelsen ska Sverige skydda 17 procent av den totala land- och sötvattensarealen. Naturvårdsverket är den myndighet som definierar Sveriges måluppfyllnad. I dess bedömning inkluderas endast det så kallade formella skyddet, vilket innebär Natura 2000-områden, naturreservat, nationalparker och biotopskyddsområden. Det innebär att sammanlagt 14,5 procent av landets areal anses skyddad utifrån denna definitionen, och det i sin tur innebär att Naturvårdsverket utifrån sin tolkning ser behov av att skydda ytterligare skog i Sverige med formellt skydd.
Regering och riksdag har dock beslutat att utöver formellt skydd ska även frivilliga avsättningar, avtalat skydd, lågproduktiv skog och skogsbrukets generella hänsyn inkluderas. Med detta medtaget uppgår den skyddade arealen till över 22 procent. För att uppnå FN-konventionens Nagoyamål finns därutöver ytterligare instrument som kan tillgodoräknas, bland annat strandskydd och riksintressen för naturvård och friluftsliv. När dessa läggs samman och tar hänsyn till eventuella överlappningar uppgår andelen skyddad areal av Sveriges totala land- och sötvattensareal till 58 procent.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald
Naturvårdsverket bör baserat på detta revidera den strikta tolkningen. Regeringen bör säkerställa att så sker. Vi har nu fått höra att ett nytt uppdrag på området har presenterats. Vi hoppas verkligen på det.
Enligt Kristdemokraterna är det här ett exempel på guldplätering. Guldplätering inträffar när nationella myndigheter övertolkar internationella krav och målsättningar på ett sätt som leder till ökade kostnader, onödigt regelkrångel och konkurrensnackdelar. För det svenska skogsbrukets del innebär guldpläteringen av skyddad mark att ytterligare produktiv skogsmark kommer att behöva tas i anspråk för skydd.
I ljuset av faktiska förhållanden om hur mycket mark som är skyddad från avverkning finns det absolut anledning att göra en översyn av beräkningsgrunderna för skog som är skyddad och låta Nagoyaöverenskommelsens utrymme för definitioner av skyddad mark vara vägledande.
Låt mig gå över från skogen till dem som lever där. När en berörd myndighet beviljar skyddsjakt oavsett art är det angeläget, ur flera synvinklar, att de djur som ligger bakom skadorna snarast kan avlivas. Då handlar det inte om jakt i egentlig mening utan om skademinimering genom att avliva det eller de djur som utför skadorna.
För att kunna genomföra detta och få till stånd ett snabbt avslut bör fler hjälpmedel kunna tillåtas. Tyvärr finns det i dag både begränsningar och otydligheter i lagstiftningen när det gäller flera tekniska hjälpmedel som bör kunna användas vid skyddsjakt på rovdjur. Regelverket för viltkameror har lättats upp, men vid beslutad skyddsjakt bör de kunna lättas upp ännu mer för att både minska bördan för den eller de som drabbats och underlätta för de jägare som har fått uppdraget. Man kan i dag med hjälp av bilder från en viltkamera konstatera att djuren finns i bevakat område, men man får inte agera på den information som kamerorna ger.
Riksdagen bör därför snarast besluta om att förtydliga lagstiftningen så att man tillåts agera direkt på bilder från en viltkamera. Detta bör även innefatta tillåtelse att använda motorfordon för att man snabbt ska kunna ta sig ut till området där djuren finns.
Herr talman! Som tidigare nämnts finns skyddsjakt till för att förhindra pågående eller nära förestående skada. Därför borde det inte vara av vikt vilken genetik eller flocktillhörighet ett djur har, detta särskilt då vi i dag uppfyller de krav gällande migration som Naturvårdsverket har ställt. Med anledning av detta vill jag yrka bifall till Kristdemokraternas reservation 18.
I delar av Norrland har man i dag bekymmer med för stora björnstammar. Därför bör licensjakten utökas. Många av de björnar som skjuts blir skjutna under skyddsjakt i renbeteslandet. Det innebär att man anser att det inte finns utrymme för licensjakt i övriga delar. Sverige har exempelvis har ett riktmärke för gynnsam bevarandestatus för björn på 1 400 individer. I dag har vi uppemot 3 000 björnar.
I många områden ställer björnen till stora skador. Trots det hålls jakten på en så låg nivå att björnstammen alltså i dag uppgår till den dubbla mängden för gynnsam bevarandestatus, och samtidigt är skyddsjakten på våren omfattande. Björnstammen borde därför minska ytterligare genom licensjakt.
I fjol röstade riksdagen igenom en kristdemokratisk motion om att utöka jakten på varg i områden med höga koncentrationer. Som vid många andra tillkännagivanden levererar regeringen inte det som riksdagen faktiskt har fattat beslut om. Mitt eget hemlän Värmland, som har nästan en fjärdedel av den skandinaviska vargstammen, gavs i vinter tillåtelse till en licensjakt på sex individer i ett revir.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald
Enligt den senaste inventeringen, som nu är klar, har vargstammen ökat än mer. Vi är nu uppe i 395 individer. Det är 30 fler än vid föregående inventering. Om vi ska få någon sorts acceptans för både vargen och rovdjursförvaltningen måste stammen minska, och det måste ske genom licensjakt över större områden.
Stora delar av Sveriges landsbygd väntar på leverans. Men med tanke på det senaste haveriet kring det så kallade allmänna uppdraget, Viltvårdsfonden och att man än en gång går emot riksdagens beslut om inrättandet av en viltmyndighet är hoppet när det gäller jaktliga frågor inte särskilt stort. Frågan om det allmänna uppdraget och Viltvårdsfonden kommer jag att återkomma till i en interpellationsdebatt med statsrådet Nilsson, och jag tar inte upp mer om det nu.
Slutligen, herr talman, vill jag säga något om en annan fråga där Sveriges landsbygd väntar på leverans, nämligen strandskyddet. Utredningen, som presenterades i december i fjol, föreslog ett mer differentierat och lokalt anpassat strandskydd. Det är bra, men inte tillräckligt. Det behövs en lagstiftning med utgångspunkten att människor och företag bidrar till att göra stränderna tillgängliga. Friluftsliv är inte mycket värt i en död bygd. Med en död landsbygd kommer inte heller staden att leva, för då är det ingen som levererar de varor som staden behöver.