Fru talman! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för frågan!
Frågan om vargen, vargstammens storlek och allting annat som rör vargen debatteras ofta här i kammaren. Det finns ett art- och habitatdirektiv som vi såklart har att förhålla oss till. Det är på EU-nivå. Varje medlemsland har att förhålla sig till det och leva upp till det.
Regeringen har jobbat aktivt med att försöka göra det bättre. Det handlar om att vi ska kunna leva upp till art- och habitatdirektivet samtidigt som vi ändå har varg i Sverige.
Vi har exempelvis tidigare infört ett skyndsamhetskrav vid skyddsjakt så att man ska kunna få beslut fort. När skadan uppstår gäller det att man får skyddsjaktsbeslutet väldigt snabbt så att man kan avliva de djur som ställer till med skada.
Vi har också sett till att göra processerna rättssäkra genom att inrätta en förvaltningsdomstol. Tidigare låg det utspritt på flera, men nu är det en i Luleå som har detta.
Som jag nämnde tidigare håller regeringen just nu på att titta på miniminivåerna och att ta bort dem från länsnivå och i stället lägga dem på rovdjursförvaltningsområdet. Normalt sett brukar man vilja att beslut fattas så nära som möjligt inom små områden. Men många av vargreviren ligger på länsgränser och så vidare. Det ställer till problem. Därför tittar man på det för att försöka lösa det på bästa vis och på ett seriöst sätt försöka jobba med att glesa ut vargreviren, som ligger väldigt tätt på vissa ställen. Jag hoppas verkligen att vi kan komma framåt i det arbetet och hitta bra lösningar.