Fru talman! Om man tittar på hur det ser ut över världen skulle man kunna tänka sig att de exemplen kan användas som argument för motsatsen. Sverige har tre bolag, och vi har högre demokratiskt deltagande än de flesta andra länder. Vi har högre grad av tillit i samhället än de flesta andra länder. Och det har vi med tre bolag. Men det innebär inte att det är tre bolag som leder till det. Det råkar bara vara på det sättet att vi är ett land som har hög tillit, högt demokratiskt deltagande och public service. Vad som är orsak och verkan vet vi inte. Därför kan man inte använda som argument att andra länder bara har ett bolag och att det skulle öka tilliten och förbättra det demokratiska samtalet i Sverige.
Det är sant att det finns några väljare och några medborgare som har lägre förtroende för public service än genomsnittet har. Och de röstar ofta på Sverigedemokraterna och har låg tillit också till andra medier.
Jag förstår att när Angelika Bengtsson tittar på Danmark imponeras hon framför allt av att de har en annan rapportering om invandringsproblematiken. Kanske är det där skon klämmer. Man tror att tilliten till public service skulle öka om man hade en dansk invandringspolitisk debatt. Jag vet inte om det är så.
Jag tror att man ska fundera mer på hur man stärker opartiskheten, hur man stärker den journalistiska friheten, hur man stärker redaktioners möjligheter att verka fritt och fundera fritt på vilken nyhetsvärdering de gör och att sända de program som de utifrån redaktionella beslut tycker är viktiga. Jag tycker inte att vi i Sveriges riksdag ska bestämma vad som är rätt program, vilken vinkling som är rätt eller vilka forskare som ska tas in eller granska vilka program som ska sändas i Sveriges Television, Sveriges Radio eller Utbildningsradion.
(Applåder)