Fru talman! Jag känner mig nödgad att gå upp här i debatten. Jag tror helt ärligt att Lawen Redar har missförstått stycket om granskningsnämnden.
Hon menar att det är vi som ska granska det som fälls. Jag kan dementera det. Det stämmer inte. Det är inte vi politiker och riksdagsledamöter som ska granska det som fälls i granskningsnämnden. Det vi vill är att tillsätta ett organ.
Det har framkommit att det råder en diskrepans mellan det som allmänheten uppfattar att granskningsnämnden granskar och vad den faktiskt granskar. Det är här vi vill rätta till felet, om jag får uttrycka mig så.
Det är ett problem att människor tror att man granskar faktafel. Om det senare framkommer att det var ett faktafel i ett program som sedan inte fälldes är det ett problem anser vi.
Det handlar återigen om misstro och tillit till public service. Granskningsnämnden menar i dag att det inte är dess uppgift att dubbelkolla och kontrollera fakta. Vi menar att det bör ingå i dess uppdrag. Det är vad vi vill lägga till i granskningsnämndens uppdrag.
Vi kan tala om tillit. Man kan vända på de siffror som Lawen Redar nämnde. Det är 23 procent som i dag inte har förtroende för public service. Det är 35 procent som anser att det inte är värt priset.
Om man inte känner tillit, varför ska vi då ha public service? Det är väl någonstans grundbulten att man ska känna tillit till det. Då måste man säkerställa att publiken känner tillit till public service.