Herr talman! Min present till kammaren är att jag ska vara ganska kortfattad.
Det var någon här som sade att det fanns en bristande förmåga att hantera förhållandena i den finansiella sektorn. Man får dock skilja på den svenska finansiella sektorn och den amerikanska. Den amerikanska bolånekrisen byggde på att det var en affärsidé att mörka de risker som fanns. Att utifrån det titta på den finansiella sektorn i Sverige och komma till insikt i den tsunami som sedan drabbade oss är att gå lite långt, tycker jag.
Vi står inte inför en bankkris i Sverige. Det är viktigt att konstatera. De svenska bankerna har klarat sig. Carnegie föll på eget grepp och hade fallit med eller utan bolånekris. Jag tror personligen att de antagligen inte blivit räddade om det inte varit en så labil övergripande situation.
När det gäller bankgarantierna vet de som har talat om detta tidigare att regeringen och vi andra på den borgerliga kanten i utskottet hela tiden har kritiserat EU-nivån för att man inte har kommit fram till ett rimligt och bra beslut.
Det som skett med Konjunkturinstitutet är mycket intressant. Man är i dag mycket mer självständig gentemot regeringen än vad man var för låt oss säga tio år sedan. Då var man Finansdepartementets förlängda arm. Det är man inte i dag. Finansministern blir förargad när man gör budgetprognoser och i andra avseenden visar sig självständig. Jag tycker att det är bra. Konjunkturinstitutet har i den meningen gått åt rätt håll.