Fru talman! Det här betänkandet om samhällets krisberedskap är för mig relativt okomplicerat. Vi har i utskottet kommit överens om många frågor. Vi har alltså jämkat oss för att hitta de bitar som är bra. Jag tycker att det är bra, för det här är någonting som vi behöver vara överens om i stora delar. Men vi har också något ställningstagande där vi inte är riktigt överens, och det kanske finns anledning att ta upp just det här.
Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1.
Vi kan börja med den frågan. Det handlar om långsiktig beredskap när det gäller livsmedelsförsörjning. I betänkandet hänvisas till en översyn av lagstiftningen 2009. Vi menar att det finns anledning att göra översynen igen, och en utredning borde göras för att se hur läget är när det gäller vår livsmedelsförsörjning i kristider.
Inte minst är situationen när det gäller vårt oljeberoende en stark orsak till att ständigt fundera på vad som påverkar vår beredskap när det gäller livsmedelsförsörjning. Vi har en situation där vi är väldigt oljeberoende och där fossila bränslen avgör hur vi kan klara av livsmedelsförsörjningen. Att vi i kris behöver ha kapacitet att försörja oss själva och inte importera livsmedel under en viss tid borde vara givet. Vi kan inte lita på att det fungerar i övrigt om världen inte är med på våra villkor. Vi behöver alltså ha egna lager för att känna oss säkra på hur vi ska kunna möta kriser. Detta behöver utredningen alltså titta på, och också titta på hur vi ska kunna ha långsiktiga mål för vår livsmedelsförsörjning.
I övrigt tycker jag att Peter Rådberg gjorde en mångordig och väldigt bra redogörelse för de här frågorna, och jag behöver inte fylla på mer. Den inställning som han redogjorde för har vi också.
Jag kan konstatera att det är glädjande att utskottsmajoriteten - om det nu är det; det är inte alltid så, men för det mesta är allianspartierna i majoritet - har lyssnat på oss i oppositionen när det gäller vissa frågor. Några av de saker som har tagits upp av både Mikael Jansson och Peter Rådberg är bra. Hur vi ska kunna använda helikopterresurserna på flera sätt är oerhört viktigt. Det är också en fråga som vi gärna vill lyfta fram så att samhällets krisberedskap blir ännu bättre. Det är naturligtvis en fråga som gäller trygghet för medborgarna och att vi ska kunna utnyttja de resurser vi har på ett bra sätt.
Även när det gäller brandskydd i flerbostadshus och rekrytering av deltidsbrandmän har man lyssnat på oss. Vi har jämkat ihop oss, vilket är glädjande. Det finns saker kvar att göra. Man har inte gått oss till mötes helt och hållet, och det kanske vi inte hade väntat oss. Men någonstans finns ett utgångsläge att vi ska kunna jämka ihop oss om de här sakerna.
Just rekryteringen av deltidsbrandmän är en både svår och viktig fråga. Vi har ett stort behov av att kontinuerligt rekrytera till dessa funktioner, och det är inte alltid så lätt. Dessutom behöver vi ha en bra utbildning i de här frågorna för att kunna säkerställa kompetensen och också för att lättare kunna rekrytera. I slutändan handlar det naturligtvis om medborgarnas säkerhet och trygghet.
Fru talman! Jag tänker inte säga så mycket mer om det här betänkandet. I mina ögon är det bra ställningstaganden. De räcker till, och de räcker rätt långt. Jag känner trygghet i att de här frågorna kommer att hanteras på ett rimligt bra sätt i utskottet. Med undantag för det vi nämner i vår reservation tycker jag att det här känns bra.