Fru talman! Vårt begränsade klot ska föda en allt större befolkning i framtiden. Situationen för världens jordbruk präglas av ett tilltagande beroende av ändlig fossil energi, framför allt till framställning av handelsgödselkväve. Jordens förråd av fosfor är också begränsade. Dagligen tas bra jordbruksmark ur produktion till växande städer och vägbyggen. Brist på vatten för att bevattna åkrar och risk för försaltning begränsar också produktionen.
Även stora arealer av jordbruksmark drabbas av ett allt häftigare och nyckfullare väder. Översvämningarna i Pakistan och torkan i Ryssland för ett tag sedan är bara två exempel den senaste tiden på ett nyckfullt väder som kanske orsakats av vårt förhållande till naturen.
Att förlita sig på att Sverige ska täcka sitt behov av livsmedel genom import är riskabelt. Jordbruksverket har i en framtidsstudie tittat på fem olika scenarier för utvecklingen fram till 2020. Det scenario som är mest relevant här utgår från att oljepriset skjuter i höjden fram till 2020. Det bedöms få konsekvenser dels för kostnaderna för insatsvaror, dels för efterfrågan på bioenergi. Alla fem scenarierna som Jordbruksverket tagit fram räknar med negativa konsekvenser för den biologiska mångfalden.
Positiva miljöeffekter uppnås till följd av att produktiviteten ökar och mark tas ur produktionen. Antagandet om oljepriset stämmer med den senaste prognosen från IEA, International Energy Agency. Det engelska energibolaget gav hösten 2009 ut en rapport som bedömde att världen kan nå en topp 2030. Jag talar alltså om två rapporter.
Det framstår därför som rimligt att närmare studera konsekvenserna av en betydligt kraftigare reduktion av fossilenergianvändningen för jordbruksprodukterna och livsmedelsförsörjningen. Det väcker frågan om det finns anledning för Sverige att ha en politik för livsmedelsförsörjning för egen del. En sådan politik skulle kunna utmynna i ett mål i termer av att Sverige har förmåga att på lång sikt tillgodose landets näringsbehov med inhemsk produktion i en situation där oljepriset har stigit mycket kraftigt och där hänsyn tas till andra miljörestriktioner. Det kan också behövas åtgärder på kort och lång sikt för att klara sådana mål.
Vad behövs för att bevara handlingsfriheten för att vid behov klara livsmedelsförsörjningen där jordbruket anpassas till restriktioner som inte råder i dag? Det handlar om att bevara handlingsfriheten och att undvika irreversibla hinder mot en handlingsfrihet. Tidigare beredskapsmål har tagit hänsyn till att dåvarande konsumtionsmönster kunde ändras i ett krisläge. En övergång till en diet med mer vegetabilier och mindre animalier bedömdes rent av vara positiv ur ett folkhälsoperspektiv. Därför fastställdes målet i termer av andelar av dåvarande energikonsumtion. Sverige skulle då upprätthålla en produktion som motsvarade en viss andel av kaloriförbrukningen.
Ett scenario med ett högt oljepris behöver inte innebära ett avbrott i internationell handel. Däremot kan det finnas mer konkurrens om livsmedel som erbjuds. Transporterna beräknas bli dyrare. Kraftigt ökade jordbrukspriser beräknas öka konkurrensen om råvarorna. I ett sådant scenario finns goda exportmöjligheter.
Vi anser att det behövs en utredning om livsmedelssäkerheten och livsmedelsförsörjningen i ett långsiktigt perspektiv. Utredningen bör överväga om Sverige behöver ett långsiktigt mål för livsmedelsförsörjningen, för att ha beredskap för att klara livsmedelsförsörjningen i ett läge med låg eller ingen användning av fossil energi i jordbruket, beroende på höga oljepriser eller klimatpolitikens utveckling. Utredningen bör även överväga vilka åtgärder som i så fall kan behövas på kort och lång sikt.
Fru talman! Jag yrkar därmed bifall till reservation 1.