Herr talman! Det verkar som att blodsockernivån har sjunkit hos oppositionen. Debattlusten är begränsad, men jag hoppas att jag kan få någon replik så att vi kan få lite debatt om dessa viktiga frågor.
De processrättsliga frågorna är rätt komplicerade. Det ska göras svåra avvägningar mellan viktiga storheter. Vi vill ha ett effektivt rättsväsen, men det ska också vara rättssäkert och det ska ta till vara viktiga integritetsskyddsaspekter. Dessa tre kolliderar och måste vägas mot varandra. Det är en evig process som vi ser löpa här i Sveriges riksdag då vi avväger och möter förändringarna i verkligheten. Det handlar om integritet och rättssäkerhet men också om effektivitet, så att de som begår brott verkligen kan fällas och låsas in.
Vi behandlar nu ett betänkande med 35 olika motionsyrkanden från två år tillbaka. 22 av dem behandlas förenklat. Med detta för ögonen råder det, som tidigare talare har sagt, kanske en enorm enighet om detta, och de reservationer som finns är dessutom kraftfulla slag i luften eller mot redan öppna dörrar.
Jag vill, herr talman, påminna om hur det brukade låta här i Sveriges riksdag för några år sedan. Vi har till exempel sett till att svensk polis på senare år har fått rätt många nya verktyg i verktygslådan för att komma åt den grova och den organiserade brottsligheten, den verksamhet som kränker människors liv och ibland tar livet av folk. Det sker varje dag. Förlusterna i mänsklig livskvalitet är enorma.
Vi har tillåtit hemlig rumsavlyssning. Detta har kallats buggning. Där har Socialdemokraterna trots allt dragits framåt och levererat några saker med stöd av andra partier i Sveriges riksdag, till exempel Folkpartiet. Men detta har skett under ett enormt liv från Vänsterpartiet och Miljöpartiet som säger att detta är helt oacceptabelt och att vi inte kan ha det så.
Detsamma gäller förändrade regler för hemlig telefonavlyssning för att kunna komma åt brottsligheten. Här har man också protesterat. Dessa åsikter tillsammans med det som gäller det som nyligen nämndes om nya regler för förverkande av brottsvinster återspeglas inte här, men svenska folket måste med tanke på att det är val i höst få upplysning om att den opposition som nu finns och framstår som så tyst i båten att man inte ens replikerar här är extremt oense. Ingen vet riktigt vart detta experiment tar vägen om de skulle få makten - om polisen ska avväpnas och kriminaliteten ska tillåtas växa. Hur blir det med ett sådant alternativ? Vi vet bara att man är emot effektiva verktyg för polisen på flera håll inom vänsteroppositionen.
Jag ska också säga att jag är glad över att ge stöd för att vi ska satsa mer på pengarna, för, som jag nämnde i en tidigare debatt, grovt kriminella människor är generellt sett inte sadister, utan de är ute efter snabba cash. De vill tjäna pengar, och det är därför de kränker människor, säljer knark, smugglar människor, håller på med vapen, utpressar och förstör livet för andra. Det gör de för att tjäna pengar, och tar vi deras pengar minskar intresset.
Detta kräver dock att vi vågar vara tydliga med rättssäkerhetsaspekten. Jag menar att har man inte haft någon taxerad inkomst de senaste tio åren och plötsligt har 10 miljoner på kontot är det inte orimligt, när vi väger av rättssäkerhet, integritet och effektivitet, att den personen faktiskt får förklara var pengarna kommer ifrån. Man kan ha ärvt dem, man kan ha tjänat dem eller man kan ha vunnit dem. Man kan på olika sätt ha fått dem lagligt, men det är väldigt ovanligt i Sverige att tomten kommer med 10 miljoner, och hänvisar man till detta finns risken att vi tar pengarna. Pengar ramlar inte ned från himlen, utan de kommer någonstans ifrån.
Våga gå på pengarna och skärp reglerna för penningtvätt! Där håller vi på, och jag hoppas att vi snart kommer med skarpa förslag, för detta är ett problem i kampen mot den grova brottsligheten.
Jag tycker också att vi måste lyfta frågan om provokativa åtgärder. I dag är det en allmän sanning att polisen och de brottsbekämpande myndigheterna får ägna sig åt så kallad bevisprovokation men inte åt brottsprovokation. Det kan man tycka är lätt att förklara i sina skolexempel, men i praktiken är gränsen hårfin, och det finns många hypotetiska exempel med narkotikaleveranser i blomsterbilar eller poliser med den så kallade skyddsidentiteten, som också är en sak som vi har genomfört på senare år och som innebär att polisen ska få infiltrera i stället för att driva hemliga källor, så kallade infiltratörer. En del av dem återses i tv-serier som är populära nu för tiden. Att se till att polisen kan nästla sig in och avslöja grovt kriminella är också ett viktigt verktyg, men det väcker naturligtvis frågor om rättssäkerhet, integritet och effektivitet. Provokation tror jag att vi måste återkomma till.
Ett annat exempel är att Justitieombudsmannen nyligen sade att Sveriges kommuner måste sluta anställa skäggiga 17-åringar som springer runt och köper folköl i Sveriges livsmedelsbutiker. De är alltså 17 år, och man skickar ut dem för att kontrollera om butikerna sköter alkoholförsäljningstillståndet. Det är inte oviktigt, men detta vill man nu sätta stopp för.
Jag tycker att vi ska se till att vi har ett regelverk som gör att polisen när nöd kräver får använda sig av provokativa åtgärder för att framför allt provocera fram bevis. Liv är en av insatserna, och naturligtvis måste man under en domstolsprövning och åklagarledning kunna tänka sig mer provokation för att komma åt den grova brottsligheten. Detta tror jag också väntar runt hörnet.
Strafflindring nämndes också, och jag tackar för oppositionens stöd. Det är självklart så att det måste bli en skillnad. I dag får människor rabatt om de begår många brott, men man får ingen rabatt om man talar sanning i domstol. Det är naturligtvis en jättekonstig ordning. Denna måste vi vända på om vi ska ha sunda drivkrafter i vårt rättssystem.
Herr talman! Jag konstaterar att vi har ytterligare saker på gång, inte minst när det gäller rättshjälpen. Det tas också upp i betänkandet. Det har Folkpartiet talat om i många år, men trots allt är den viktigaste delen av rättshjälpen allt det som vi gör varje dag för att människor som drabbats av brott ska få en ökad uppklaring och ett ökat tillträde till rättvisan. Även här finns viktiga reformer att göra.
Hur det ska se ut på processrättens område kommer att fortsätta att diskuteras i ytterligare några hundra år - det har redan diskuterats i hundra år - eftersom samhället förändras.
I detta anförande instämde Helena Bargholtz (fp).