Fru talman! Jag tycker att det är väldigt intressant att lyfta den här problematiken.
Först måste jag säga att varje högskolerektor naturligtvis har ansvar för att budgeten på myndigheten som han eller hon leder, ska gå ihop. Det är klart att man, om ungefär en fjärdedel av studenterna är borta av rent demografiska skäl år 2020, måste se upp och se: Vad kan vi göra åt detta?
Då kan man tänka sig att man avrundar grundutbildningen och satsar mycket mer på forskning. Och när det gäller fördelningen mellan grundutbildning och forskning på lärosäten vill vi ha en ökad andel forskning.
Jag hade förmånen att besöka Karlstad i fredags och lyssna på rektorn och höra hur det såg ut där. De har riktigt bra satsningar inom forskningsdelen på flera håll. De har riktigt bra satsningar på delar av grundutbildningen, och de förstärker naturligtvis det här.
För vad är det som händer framöver? Ja, med ett system som innebär att det inte är några förståsigpåare som talar om att där ska det vara så många platser och där ska det vara så är det systemet självt som ser till att det ska vara riktigt bra utbildning eller riktigt bra forskningsgrupper. Och då satsar vi på detta. Och de kommer naturligtvis att finnas kvar.
Oron skulle jag hellre vilja se som att det är utmaningar för samtliga lärosäten i landet. Det handlar om att de har bra utbildning, så att de får behålla sina examensrätter och att de har bra forskning, så att de kan behålla pengarna till forskningen.
Vad jag säger är att alla borde vara oroliga, precis som du och jag, över hur framtiden ser ut. För vi måste alla se om vårt hus i de olika situationer som gäller för oss. Det ska naturligtvis myndighetscheferna också göra.