Fru talman! Det talas ofta om att vi människor har
rätt till olika saker. En sådan rättighet borde vara
rätten till tystnad; rätten att slippa höra musik som
andra spelar, rätten att kunna lyssna till vindens sus
och fåglarnas sång även i en tätortspark -- inte bara
ute på landsbygden -- och framför allt rätten att
utan påfrestande ljudstörningar kunna vistas i sin
bostad oavsett om man vill sova, har
arbetsuppgifter att utföra eller vill koppla av.
Det är alltså mycket en fråga om respekt och
hänsyn. Dess värre finns det för litet av den varan i
dag. Det rör sig också om vanligt sunt förnuft, men
vanligt sunt förnuft är inte så vanligt. Jag skall
återkomma till exempel på det.
Den fråga jag främst kommer att beröra i detta
inlägg är det problemområde jag har tagit upp i min
motion Jo71, nämligen störningar i
bostadsområden från utomhusevenemang, där den
främsta störningsfaktorn är förstärkt högtalarljud.
Den som väljer att bosätta sig i en stor tätort -- i den
mån man har möjlighet att välja bostadsort -- får
naturligtvis räkna med och acceptera en högre
ljudnivå och flera störningar än den som bor långt
ute på landet, men det finns ingen anledning att
acceptera att störande arrangemang tillåts
anordnas så nära bostadsområden att den nattsömn
som alla har rätt till omöjliggörs. Det kan röra sig
om störningar under ett flertal nätter i rad eller som
är tätt återkommande.
Arrangörer av vad jag vill kalla utomhusjippon
tenderar att välja redan populära områden, såsom
parker och andra rekreationsområden, som
ursprungligen tillskapats för att ge möjligheter till
lugn och avkoppling för tätortsbor. Av rädsla för att
inte vara tillräckligt ''inne'' och för att inte den egna
orten skall framstå som mindre attraktiv när det
gäller sådana arrangemang än andra ger
kommunerna tillstånd, där sådana inte borde ges.
I ett brev från en ledande politiker har en klagande
väljare fått svaret att man får finna sig i och vara
medveten om att man blir störd om man bosätter
sig nära områden där evenemang förekommer. Jag
tycker att det är ett dåligt svar. Den som väljer ut
en bostad i närheten av ett strövområde eller en
park, gör det självfallet för dess egentliga
egenskapers skull -- för att få närheten till lugn, luft
och en grön miljö. Man utgår inte från att dessa
anläggningar skall invaderas av skrålande
människomassor och vrålande musik från
högtalare.
I betänkandet hänvisas till skyldigheten för
anordnaren att undanröja och förebygga sanitär
olägenhet. Vad hjälper det när de låter bli, bl.a. för
att arrangörerna tror att ju högljuddare musiken är
desto attraktivare är evenemanget? Vad hjälper det
när polisen inte anser sig kunna ingripa? Och vad
hjälper det när man från berörda miljö- och
hälsoskyddsnämnder inte anser sig ha tillräckligt
stöd i lagstiftningen för att driva fram bättre
bestämmelser i lokala stadgor och författningar?
Man får intrycket att såväl utskottets ledamöter
som de tjänstemän som hjälpt till att formulera
texten tillbringar sina lediga stunder i en
Sörgårdsidyll, lyckligt ovetande om och långt från
tätortsbuller. Den som själv har upplevt detta tar
inte så lätt på frågan.
I Bullerutredningen bestyrks de uppgifter som jag
har inhämtat från ett flertal miljönämnder och
polismyndigheter: Buller är det utan konkurrens
vanligaste skälet till anmälningar om
miljöstörningar, och det rör sig inte i första hand om
trafikbuller utan om störningar från verksamheter,
festande grannar och evenemang.
Låt mig läsa högt ur några handlingar som berör det
jag nu har anfört. Det rör sig om resultatet av
bullermätningar av hälsovårdsinspektör som trots
de katastrofala värdena inte ledde till ingripande,
ett förstående och ursäktande brev från en
poliskommissarie till en klagande, en brevväxling
mellan en medborgare och det berörda
departementet och ett tillstånd till ett nattligt
evenemang under den nyligen timade pingsthelgen.
Efter anmälan till miljö- och hälsoskyddsnämnden
gjordes i en av våra större orter mätningar i ett
bostadsområde ca 1 km från en park, där man hade
fått tillstånd för ett utomhusevenemang. Kl. 22.30
på kvällen uppmättes följande värden: 80 dB i
anslutning till en restaurang 500--600 m ifrån
festligheterna, 72 dB i ett gatuhörn 300--400 m
längre in, och 60 dB i ett sovrum med stängda
fönster i ett hus vid detta gatuhörn.
Med tanke på vad Lennart Fremling sade här
tidigare kan man konstatera att detta i alla fall inte
kan karakteriseras som en god bullermiljö, om vi
där talar om gränser kring 40--45 dB. Man kan
också tänka på att dagisbarn inte får leka utomhus
om bullernivån ligger på 55 dB. -- Detta var något
om vad man kan uppleva i sådana här sammanhang
och där det trots allt inte gjordes något ingripande
av de myndigheter som hade kunnat göra ett
sådant.
En person som bor i Heden i Göteborg -- jag tror
många känner till var det ligger: det är ett stort
luftigt område centralt, ett stycke från ströget i
centrum -- klagade över de ständigt återkommande
evenemangen med buller. Utanför den fastighet där
han bor uppmättes mellan 100 och 110 dB vid ett
flertal mätningar. Det är en självklarhet att han har
försökt komma till rätta med detta buller. Från
miljö- och hälsoskyddsnämnden skriver man: Vi
har ju gjort bullermätningar hemma hos dig, och vi
förutsätter att det här kommer att tas upp i miljö-
och hälsoskyddsnämnden. Man konstaterar också
att det här bullret ''kan upplevas som störande'' --
det var nog den dagens understatement.
När samma person skriver till det berörda
departementet, Miljö- och
naturresursdepartementet, hänvisar man till de
bestämmelser som redan finns. Departementet
konstaterar att är man inte nöjd får man vända sig
till miljö- och hälsoskyddsnämnden. Är man inte
nöjd med dess ställningstagande får man vända sig
till länsstyrelsen eller till Kammarrätten. Man kan
ju fråga sig i vad mån en person som har blivit störd
under långa perioder därför att det uppenbarligen
inte finns tillräckligt klara bestämmelser i den
lagstiftning vi har kan bli hjälpt av att behöva gå
den här byråkratiska vägen.
Jag kan också citera ur ett tillståndsbevis av
polismyndigheten i samma stad, givet i april i år för
evenemang i Slottsskogen, en relativt centralt
belägen park. Där tillåter polisen offentlig
tillställning, restaurangfestival med underhållning,
dans samt liknande aktiviteter under fyra dagar,
varav de tre första fram till kl. 02.00 på natten. När
man då ringer och talar med polisen får man svaret
att polisen inte kan göra särskilt mycket åt det här.
Det står i tillståndet: Ljudnivån samt övriga
omständigheter kring tillställningen skall vara
sådan att olägenhet för omgivningen ej uppstår.
Det känns nästan fånigt att läsa det -- man kan inte
bedriva en sådan verksamhet mitt inne i bebyggelse
utan att det stör.
Slutligen skall jag också läsa upp en bit ur ett brev
som en poliskommissarie skrev till den klagande
som jag tidigare citerade: När en arrangör inte
följer givna anvisningar uppstår klagomål som
riktar sig bl.a. till polisen. Det är ofta störd nattro
på grund av störande musik eller fyrverkerier.
Polisens möjligheter till ingripande styrs av lagen
om allmänna sammankomster. Förutsättningen för
att bryta en allmän sammankomst är att
''sammankomsten föranleder svårare oordning
eller avsevärd fara för de närvarande''.
Tidsöverdrag eller hög ljudnivå är inte tillräckliga
skäl för att avbryta en pågående allmän
sammankomst som bryter mot direktiven i beviljat
tillstånd. Jag förstår att den enskilde medborgaren
känner sig överkörd vid nu angivna tillfällen, men
polisen måste följa gällande lagstiftning. Det är
undertecknat av kommissarien i tredje
vaktdistriktet.
Fru talman! Det är inte acceptabelt att vi har denna
ordning. Jag har själv tidigare under min mångåriga
verksamhet i Göteborg tagit upp de här frågorna
och fått samma svar där: För att man skall kunna få
till stånd en bättre tingens ordning och bl.a. få ett
kraftfullare innehåll i våra lokala stadgor och
ordningsregler måste det till en annan lagstiftning.
Fru talman! Jag anser inte att den aktuella
motionen har fått den behandling den borde ha fått.
Jag förmodar att det beror på både bristande
personliga erfarenheter i utskottet och en inte helt
korrekt uppfattning om vilka möjligheter som
enligt handläggarna ute på fältet verkligen står till
buds vid hanterandet av dessa frågor. Yrkandet i
motionen är av mycket modest slag, nämligen att
det i handlingsprogrammet jämväl skulle inarbetas
regler om åtgärder mot bullerstörningar av anfört
slag. Det förvånar mig att utskottet inte ens har
kunnat gå med på det. Det kostar inget men skulle
kunna leda till en avsevärt förbättrad
boendesituation för många. Det naturligaste borde
därför vara att yrka bifall till motionen, men med
tanke på den mycket ringa chansen att vinna gehör
för ett sådant yrkande skall jag avstå.
Fru talman! Att kunna lyssna på tystnaden är en lisa
för både kropp och själ. Möjligheten till det borde
vara mycket större.