Herr talman! Jag delar socialministerns uppfattning
att vi aldrig kan komma ifrån gråzonsproblemen.
Men i dag är de alldeles för stora. Ute i
kommunerna märks behovet av möjligheten till
flexibla åtgärder. De finns inte i dag på det sätt som
är nödvändigt.
Jag menar också att detta inte enbart gäller det
ekonomiska biståndet utan även annat bistånd.
Låt mig ta ett exempel. En ung flicka på 18 år flyttar
hemifrån och får pengar för att utrusta sitt boende
via socialtjänsten. Hon bor där några månader,
flyttar sedan hem till mamma och pappa igen och
säljer bohaget. Efter ytterligare några månader
säger hon att hon inte kan bo hemma hos pappa och
mamma och begär nya pengar av socialtjänsten.
Socialtjänsten säger nej och menar att hon redan
har fått pengar till bohag vid ett tillfälle. Då
överklagar flickan och får rätt i den rättsliga
prövningen, vilket innebär att socialtjänsten på nytt
får betala ut pengar till bohag för flickan.
Detta är att ge felaktiga signaler till ungdomen. I
sådana fall skulle man kunna ställa vissa krav på
motprestation för att gå in med ytterligare en
åtgärd.