Herr talman! Tack för svaret på frågan,
socialministern.
Frågan om villkorat bistånd, eller möjligheten att
ställa krav på motprestation, har aktualiserats allt
mer utifrån de erfarenheter som vi har av
nuvarande socialtjänstlag. Den har gällt i drygt tio
år, sedan början av 1980-talet. Allt under det att
lagen har utvärderats så har kommunerna, och
även många som arbetar inom socialtjänsten,
kommit fram till att en möjlighet fattas, nämligen
möjligheten att villkora bistånd om det av sociala
skäl är motiverat.
Det är riktigt, som socialministern sade, att man är
skyldig att stå till arbetsmarknadens förfogande.
Den skyldigheten finns också inom ramen för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Men precis som
socialministern sade finns det många som är i behov
av socialbidrag men som enligt realistiska
bedömningar inte har förutsättningar att stå till
arbetsmarknadens förfogande. Det kan gälla
ungdomar, och det kan gälla missbrukare.
Jag menar att det i de fallen skulle vara mycket
angeläget att lyssna på bl.a. Kommunförbundet och
se till att vi får en lagstadgad möjlighet att ställa
krav på motprestation. Samtidigt vill jag
understryka att det skall vara klart socialt motiverat
om man skall kunna ställa krav på motprestation.
Med utgångspunkt i det delbetänkande som har
varit ute på remiss, bl.a. i kommunerna, kan man
mycket väl hitta sådana modeller och lösningar som
gör att man kan få möjligheten att ställa krav utan
att träda rättssäkerheten för när.
För närvarande är det faktiskt så, som
socialministern mycket väl vet, att man ute i
kommunerna arbetar i en gråzon. Man vet inte
riktigt vad den s.k. arbetslinjen innebär inom
socialtjänsten. Vi har det ganska berömda fallet
med Tyresö kommun, som fick ja i tingsrätten, nej
i kammarrätten och som nu har begärt
överprövning i Högsta domstolen.
Att få en tydligare lagstiftning på dessa områden är
en rättssäkerhetsfråga. Det framgår klart av det
sociala arbetet i kommunerna att behovet finns. Nu
försöker man tänja på begreppet arbetslinje och
använda det i olika sammanhang. Men det är fel,
enligt min uppfattning. I stället bör vi få en
lagändring till stånd som ger faktiska möjligheter.