Herr talman! Du har verkligen gått en grundkurs i något slags retorik för att vilseleda och börja prata om andra saker. Upplysningsvis: Det här är inte en allmänpolitisk utbildningsdebatt. Den här debatten handlar om vuxenutbildningen. Det är därför jag pratar om vuxenutbildningen.
Rekryteringsbidraget hade sina för- och nackdelar. Det var inte alls sågat jäms med fotknölarna. Det fanns vissa saker som man kunde rätta till. Det hade man kunnat göra i stället för att ta bort det.
Nu hittar vi ett annat sätt att stötta de här grupperna. Vi hade också andra strategier för det, till exempel 25:4-reglerna, korttidsstudiestöd och så vidare. Men jag undrar vad ni har för strategier. Det var det jag frågade om i mitt förra inlägg och som jag förväntar mig att få ett svar på.
Vad har ni för strategier för att locka de här grupperna, eller tycker ni inte att de som står allra längst från arbetsmarknaden och som verkligen har haft skäl att avbryta sina studier när de gjorde det borde lockas till utbildning, att de borde få hjälp och stöd? Tycker inte ni att de borde ha något slags gräddfil för att ta sig in i utbildningssystemet igen, vilket borde gynna hela vårt lands utveckling? Eller tycker ni att de ska leva på försörjningsstöd? Vad är er strategi?