Herr talman! Först kan man väl konstatera att vi när vi hamnade i opposition trodde att det skulle komma en regering som hade energi och kraft att ta tag i de frågor man hade slagits för och pratat om i åtta år. Sedan upptäckte vi att man inte orkar lyfta klubban även om det ligger färdiga förslag i en proposition på bordet. Även om det finns ett förslag om möjligheten att köra med 64 eller 74 ton orkar man inte slå klubban i bordet utan sätter i stället igång nya utredningar och tittar vidare på detta.
Ta tag i de frågor som faktiskt var färdiga och som vi var överens om före valet! Det kan inte vara någon större svårighet att faktiskt också ta ett beslut i detta läge. Det syns ju tydligt i den rapport och den analys man har gjort tidigare att beslutet om 64 ton gick att ta direkt. Ändå tog den här regeringen, efter alla sina fikapauser och allt runt omkring, fem sex månader på sig innan den lyfte klubban och dunkade för 64 ton - och då tillsatte man en utredning om 74 ton. Varför gjorde man inte det med en gång? Varför tittade man inte över det på en gång, om man nu tyckte att frågan var viktig? Varför väntade man i fem månader innan man tillsatte en ny utredning som ska ta ytterligare sex sju månader?
Vår utredning om 64 till 74 ton gjorde vi från april till augusti månad - hela utredningen, som visar vad som är möjligt när det gäller den biten. Vi lade fram en proposition, och ni tog över och genomdrev den här i kammaren. Den var ju färdig från vår sida, så den har ni inte heller jobbat fram. Det gäller klampning, sanktionsavgifter och handlingar i bilen. Det var ju tur att vi gjorde färdigt den, för annars hade vi hamnat i samma situation igen. Då hade ni suttit ned och väntat i fem sex månader på att se vad ni skulle göra åt detta, och därefter hade det kommit en ny utredning. Sedan hade vi inte sett något resultat av det heller.
Det är alltså rätt viktigt att komma ihåg att man faktiskt kan ta de beslut som finns att ta direkt när de är klara.