Herr talman! Man kan se detta på olika sätt. I mitt anförande försökte jag vara tydlig. Att Sverige ligger i topp i världen betyder inte att man inte kan diskutera de problem vi i dag har. Det ska vi fortsätta att göra. Den polemiken - för att använda det begreppet - kan också vara bra. Då blir det tydligt vad vi tycker och vilka åsikter som finns och som ska brytas mot varandra.
Jag ska försöka svara på frågorna. Jag är inte alls säker på om man ska utjämna mellan bidragen och lånedelen. Vi kan diskutera var nivån ska ligga. Men jag tror inte att man, åtminstone när det gäller högskolestudier, ska ha en situation där bidragsdelen är lika stor som lånedelen. Då glömmer man bort att högre studier är en investering för den enskilda studenten. Många som väljer en högskoleutbildning gör det därför att de vet att de får en bättre löneutveckling, bättre lön i framtiden. Då har man råd att betala tillbaka studielånet.
Studiestödssystemet ska syfta till att ge en möjlighet under studietiden. Men vi ska inte glömma diskussionen om att det också måste vara en fråga om att det är en investering för den enskilda studenten. Exakt var nivån ska ligga kan vi naturligtvis diskutera.
När det gäller barns villkor: Tilläggsbidraget som finns för studerande med barn har varit bra. Det sade vi också i Studiesociala utredningen. Tilläggsbidraget har fungerat på ett bra sätt. Vi tycker att det ska vara kvar. Men det finns säkert mer att göra. Även där kan vi diskutera beloppsnivåer. Men till skillnad från generella studiemedel är det svårt att säga att tilläggsbidraget har urholkats så kraftigt under de senaste åren att det just nu krävs en höjning.
Däremot är det viktigt att komma ihåg att det vanliga barnbidraget gäller också för studenter. Man ska minnas att alliansregeringen för ungefär ett år sedan genomförde höjningar av flerbarnstillägget som också kommer studerande med barn till del.