Herr talman! Vi är överens om ganska mycket, men inte när det gäller principfrågorna. Det är precis som både Oskar Öholm och jag har sagt att vi har ett av världens mest generösa system.
Men vår princip och ideologi bygger på att man tar ett gemensamt ansvar. Du tillsammans med dina kolleger i Alliansen har egentligen inte gjort någonting för att hjälpa den enskilda studenten mer än att ge en ökad skuldbörda. Är det att ta ansvar? Och varför är det alltid bättre att privatisera allting?
För mig och oss gäller det att man inte bara går ut till en student och säger: Här har du 400 spänn extra som du får låna. Vi har i stället sagt: Du får pengar, både bidrag och lån.
Du, Oskar Öholm, tittar på fribeloppen. Och jag är precis som du tacksam över att de har höjts. Men jag tror inte att fribeloppen är något större problem med tanke på att alla studenter får tjäna 9 000 kronor efter skatt. Jag tror inte att det är så många studenter, åtminstone inte bland mina vänner som studerar, som har bekymret att de tjänar mer än 9 000 kronor efter skatt. Jag vet inte hur det ser ut i din värld.
Min fråga är: Varför är det så viktigt för er att alltid lägga över ansvaret på den enskilde och med andra ord privatisera hela systemet? Du talade om omfattande bidrag. Vad är omfattande bidrag för dig? Ni höjer ju inte bidraget. Det har i alla fall inte hänt så länge jag har varit här. Ni höjer i stället lånedelen. Det är en tydlig signal till de allra svagaste: Vill ni studera får ni bekosta det mer själva för vi tänker inte vara med och ta ett ansvar.