Herr talman! Tack, Penilla Gunther, för frågorna! Jag förstår att riksdagsledamoten är väldigt insatt och engagerad. Det lyser igenom i interpellationen. Därmed vet jag också att hon känner till att detta är en ytterligt komplex och svår fråga.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Den omedelbara känslan när man läser interpellationen är: Men herregud! Det ömmar i hjärtat. Vi vet att det handlar om utsatta patientgrupper. Vi vet också att vi har en utveckling i Sverige och i omvärlden där vi, i takt med läkemedelsutvecklingen, kommer att kunna behandla betydligt fler av dessa små och väldigt speciella grupper.
I grund och botten är detta en av de bakomliggande orsakerna till att vi nu har tillsatt Läkemedelsutredningen, som ska titta på hur vi får till stånd en hållbar läkemedelsförsörjning i Sverige, både ur ett etiskt perspektiv och, naturligtvis, ur ett finansiellt perspektiv.
Toivo Heinsoo ska lämna sitt slutbetänkande den 1 december i år, och detta är en av de många komplexa frågor som han har på sitt bord. Förhoppningsvis ska han komma tillbaka till den regering som då sitter med ett förslag om hur vi långsiktigt kan få till en hållbar läkemedelsförsörjning i Sverige som även omfattar dessa väldigt speciella grupper.
När det gäller frågan om kliniska prövningar skulle jag vilja återkomma till det som jag sa i mitt interpellationssvar. Ja, Sverige har få läkemedelsprövningar. Enligt statistiken är vi inte ensamma om detta, utan det är ett faktum också i många andra västländer. Det som Kina, Sydostasien och Sydamerika kan erbjuda läkemedelsföretagen är betydligt större populationer att utgå ifrån när man gör prövningarna och dessutom lägre kostnader.
Sverige har relativt sett en ganska liten population. Men vi kan konstatera att man i till exempel Danmark har varit mer framgångsrik när det gäller att få till stånd kliniska prövningar, trots att man har än mindre population än vi har. Enligt vårt life science-kontor beror detta på att man i Danmark har arbetat mycket fokuserat med kliniska studier sedan länge. Enligt LIF beror den låga siffran också på bristande incitament för forskning och innovation i sjukvården.
Jag hoppas ju, lite grann som också Penilla Gunther var inne på i sitt inlägg, att vi, med det tydliga fokus som vi nu har på life science och med det särskilda uppdrag som man där också har när det gäller kliniska prövningar, ska kunna få till ett fokuserat arbete som gör att vi förhoppningsvis ska kunna få upp antalet kliniska prövningar i Sverige igen.