Herr talman! Jag tror att den särskilde utredaren i Läkemedelsutredningen, Toivo Heinsoo, gör ett viktigt och bra jobb. Jag ser verkligen fram emot de resultat som kommer att presenteras. Jag tror att de är viktiga för alla oss som är engagerade i de här frågorna.
För patienternas skull måste vi ha klara och tydliga regler och policyer, så att man vet vad som gäller. Problemet, som jag ser det, är att det vi säger på nationell nivå inte alltid får genomslag i landsting och regioner. Det är inte alls tillfredsställande.
Detta är ett problem som vi har diskuterat både med Annika Strandhäll och med tidigare ansvariga statsråd, och då tänker jag inte minst på min egen tidigare partiledare. Frågan har varit uppe ett antal gånger. Det här blir ju besvärligt. Folk tror i allmänhet att vi har något slags inflytande så att läkemedel och behandlingar är lika över landet, men så är det inte. I dagens läge sprids det ganska fort om människor upplever att de inte blir likvärdigt behandlade, inte får samma chans att delta i en studie eller inte får tillgång till ett läkemedel som är nytt och ger bättre resultat.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det kom en rapport från Tillväxtanalys om utvecklingen när det gäller orphan drugs och sällsynta diagnoser. Där ser man det som en framgångsfaktor för Sverige att företagen ska kunna utveckla ännu mer läkemedel av denna typ i Sverige. Då är vi ju beroende av att man faktiskt har möjlighet att göra läkemedelsprövningar för olika patientgrupper i landstingen och regionerna. Jag ser att det behövs någon form av incitament där, för annars tar man sig inte den tiden. Då blir i längden inte heller patienterna intressanta att ha med - varför ska man lägga ned tid på något som bara känns besvärligt?
I det här sammanhanget vill jag också ta upp kvalitetsregistren. De är ju en del av detta, och det är viktigt att vi i Sverige kan utgå från kvalitetsregistren när det gäller forskning om olika sjukdomar. Vi kan tydligt se att det varierar mycket mellan registren. Såvitt jag förstår - statsrådet kanske kan berätta mer om detta - är finansieringen inte klar när det gäller hur dessa register ska handhas i fortsättningen. Det blir ju ytterligare en osäkerhetsfaktor för läkemedelsföretagen. Om man ska kunna lita på registren måste det finnas människor som sköter dem, och man måste kunna lita på att de rapporterar in som de ska. Annars har man ingen nytta av registren.
Det ena hänger ihop med det andra, men i slutändan handlar det om hur patienter bli bemötta och om vilken vård och behandling de får. Jag ser fram emot svar på de ytterligare frågor som jag har ställt.