Herr talman! Med anledning av det aktuella
betänkandet om partihandelsmonopolets
avskaffande och min och mina medmotionärers
motion So43 vill jag kommentera betänkandet i den
del det rör avskaffandet av partihandelsmonopolet.
Förslaget är ett resultat av EES-avtalet och EU-
förhandlingarna. Det är ett resultat som man har
anledning att beklaga, för sannolikt kommer det att
innebära ökad alkoholkonsumtion och därmed
ökade skador. Vi har därför i motionen protesterat
mot den föreslagna lösningen och i första hand
föreslagit ett bibehållande av
partihandelsmonopolet och i andra hand ett
överförande av monopolet till Systembolaget.
Åtminstone borde andrahandsyrkandet ha varit
realistiskt att förhandla om med EG respektive
EU. Accepteras Systembolagets monopol avseende
detaljhandelsförsäljningen kan jag inte förstå
varför det inte hade varit möjligt att acceptera ett
partihandelsmonopol för Systembolaget. Utskottet
kommenterar på denna punkt inte
utlandstillverkad alkohol men jämväl det svenska
starkölet. Jag tycker att utskottets argumentering
är svag. Den präglas mer av att uppnå en friare
konkurrens än av angelägna socialpolitiska motiv.
Jag ställer frågan: Varför?
Norge, som i princip har samma alkoholpolitik som
Sverige, har fått ett bättre resultat. Norge avser inte
genomföra några ändringar alls, eftersom frågan
inte har varit uppe till förhandling. Den har
behandlats som offentlighetsprincipen i Sverige.
Det innebär att vi kommer att bryta
samstämmigheten i alkoholpolitiken mellan våra
nordiska länder. Det är djupt beklagligt, eftersom
vår alkoholpolitik har varit så framgångsrik.
Utskottet framhåller att den totala
alkoholkonsumtionen måste minska, därför att
missbruk och överkonsumtion medför höga
kostnader för samhället och stort lidande för den
enskilde. Samhällets kostnader beräknas uppgå till
80--100 miljarder kronor årligen. Sveriges riksdag
ställde sig i maj 1985 bakom WHO-målet och
beslutade om en 25-procentig minskning av
konsumtionen av ren alkohol per invånare fram till
år 2000.
Alkoholpolitiska kommissionens ordförande
Ingemar Mundebo uttalade nyligen på
kommissionens presskonferens att Sverige inte
kommer att kunna uppnå det målet på grund av en
liberaliserad alkoholpolitik, däribland sänkt
alkoholpris i framtiden. Att inte släppa in
privatkapital i alkoholnäringen har varit en
grundpelare i vår alkoholpolitik. Den pelaren
försvinner när privatkapital släpps in i
partihandelsledet på det sätt som föreslås i
propositionen.
Den liberalare alkoholpolitiken, bl.a. genom direkt
starkölsförsäljning från bryggeri till restaurang, får
redan konsekvenser. Det inbjuder till en häftigare
marknadsföring. Nu kommer nästa steg i
liberaliseringen när vi genom dagens riksdagsbeslut
öppnar för bryggerier även utanför Sverige att
direktförsälja till restauranger. Hur mycket mer
rabatterad alkohol kommer då inte att serveras?
Det kommer knappast den nya
kontrollmyndigheten att kunna förhindra. Det
hade varit bättre att ta vara på möjligheten att ge
Systembolaget detta monopol. Det hade minskat
intresset hos olika producenter att driva en tuff och
aggressiv marknadsföring mot restaurangerna.
Nu är vi där vi är. Jag förstår att utskottet har funnit
att vi inte kan ta oss ur ingånget och föreslaget
avtal, trots de brister som det har. Utskottet
skriver: ''Med hänsyn till att Sveriges förhandlingar
med EU inte resulterat i en överenskommelse i
anslutningsfördraget utan i en viss skriftväxling,
som inte binder EU-domstolen, är det av stor vikt
att det regelverk som nu skapas, beaktar inte bara
alkoholpolitiska synpunkter utan också de
konkurrensrättsliga aspekterna.''
Nu måste vi i stället se framåt. En i nuläget
liberaliserad alkoholpolitik måste framöver
kompenseras med precis motsatta åtgärder, dvs.
med ökad restriktivitet på andra områden. Annars
blir det precis som Mundebo har sagt. De kristna
socialdemokraterna är inte beredda att medverka
till att riva upp riksdagens beslut om minskning av
alkoholkonsumtionen.
Det här betyder, menar jag, att högprislinjen måste
bevaras ''till varje pris'', som man skulle kunna
säga. En stor mängd svenska och internationella
undersökningar visar att högt pris är det
effektivaste sättet att minska
alkoholkonsumtionen. Högprislinjen förutsätter
att införselrestriktionerna behålls. Sveriges
förhandlingsresultat med EU är här
tillfredsställande genom anknytningen till den
danska situationen. Där har man nu klarat att
behålla sina införselrestriktioner i över 20 år.
Ändringar framöver av denna kompromiss
förutsätter att de beslutas enhälligt av EU. Här får
Sverige vid ett medlemskap enligt min mening inte
vika sig!
Från de kristna socialdemokraternas sida hälsar vi
med glädje Alkoholkommissionens förslag om att
höja åldersgränsen till 20 år för servering på
restaurang. Det är mycket angeläget nu för att
kompensera de liberaliseringar som jag tidigare har
talat om. Det är beklagligt att den alkoholpolitiska
kommissionen på denna punkt inte är enig. Men än
finns tid till eftertanke före propositionsskrivandet.
Samtidigt instämmer jag i utskottets förslag i
betänkandet, att vi här i dag inte skall riva mer i
olika bestämmelser och regler, utan att vi skall
vänta ut en proposition om helheten i
alkoholpolitiken. I den meningen är det ju att
beklaga att vi nu genom EES-avtalet och i viss
utsträckning genom hänvisningarna till EU
föregriper en kommande proposition om helheten.
Vi bör således efter dagens tvingande beslut ställa
in oss på att fortsatta åtgärder som sammantagen
effekt måste innebära en skärpning av
alkoholpolitiken. Annars kommer vi inte att klara
Världshälsoorganisationens mål om en 25-
procentig säkning av alkoholkonsumtionen från
1985 fram till år 2000, ett mål som från
folkhälsosynpunkt är mycket angeläget att uppnå.
Jag tackar talmannen för ordet.