Fru talman! Det var ju den tidigare universitets-
kanslern Carl-Gustaf Andrén, om jag inte tar fel, som
var ordförande i utredningen. Det är en person som
jag har den största aktning för med tanke på vad han
har gjort för vårt utbildningsväsende och på andra
platser.
Självklart kan pengar inte ersätta dessa männi-
skors lidande. Det håller jag med socialministern om.
Det är ju vår lagstiftning som har drabbat dessa män-
niskor. Det är det som jag uppfattar gör detta så unikt
och där man skulle kunna ingripa. Det var därför som
jag blev så upprörd över att statsministern när han satt
här inte kunde ge mig svaret när jag satt här, utan han
satt kvar och lät Klingvall i första hand svara. Jag tar
för givet att han har läst utredningen. Och han borde
ha förstått hur väsensskilt detta var.
Vi delar på ansvaret. Ja, vi delar på ansvaret. Och
just det ansvaret skall vi ta. Och det tycker jag att vi
gör om detta förslag genomförs, vilket jag tar för
givet att det gör. Socialministern använde ordet skam-
fläck, vilket jag håller med om. Ministern talade om
beslut i höst. Vad jag nu oroar mig lite över är om det
kommer att vara möjligt för enstaka kommuner att
säga: Nu använder vi den gamla lagstiftningen under
sommarmånaderna och drar in detta. Det anser jag
vore en skamfläck för den kommunala självstyrelsen.
Beträffande utskottet vill jag säga att jag vet att
det var ett enigt utskott. Jag har framfört till mina
kolleger i socialutskottet att jag mycket väl förstår
deras reaktion, eftersom de inte har något annat att
följa än den lagstiftning som nu gäller. Det var också
därför som jag naturligtvis tog upp detta som en fråga
till statsministern, eftersom utskottsledamöterna inte
hade någonting annat att göra än att fatta det beslut
som de fattade.
Jag hoppas att vi har kommit till vägs ände och att
de allt färre tvångssteriliserade som nu lever skall
kunna få denna ersättning. Den kanske kan ge dem en
liten liten ljusglimt under de sista åren av deras liv.