Fru talman! Elisabeth Fleetwood och jag har up-
penbarligen exakt samma uppfattning om vad som
bör gälla. Det som är intressant är att den utredning
som hade till uppgift att arbeta med ersättningar till
dem som utsattes för dessa två lagstiftningar och som
tvångssteriliserades reflekterade väldigt mycket över
hur det offentliga Sverige skulle kunna framföra ett
slags ursäkt för en skamlig lagstiftning och för det
ingrepp som skedde med lagens stöd. De reflekterade
mycket över problemställningar som integritet, män-
niskovärde och återupprättelse.
Men de reflekterade aldrig över just den här as-
pekten. De föreslog att ersättningen skulle vara skat-
tefri, vilket också fanns med i regeringens lagförslag.
Men de reflekterade aldrig över att vi i andra sam-
manhang har ett, i och för sig vällovligt, system för
att ge stöd till människor med små ekonomiska om-
ständigheter och att det stödet är behovsprövat. Ett
stöd på 175 000 kr skulle då kunna innebära att man
förlorar bostadsbidrag och andra bidrag eller att man
får högre avgifter om man utnyttjar kommunal ser-
vice.
Inte heller socialutskottet fann anledning att lägga
till detta, och ingen ledamot av riksdagen motionera-
de. Jag var inte heller medveten om den här problem-
ställningen när frågan bereddes i regeringen. Jag
tänkte inte på att det skulle kunna bli sådana konsek-
venser. I någon mån kan man alltså säga att vi delar
på ett ansvar för att vi inte har tänkt tidigare. Jag skall
gärna berömma Elisabeth Fleetwood för att hon redan
när hon ställde frågan till statsministern faktiskt upp-
märksammade det här problemet.
Det som är svårt är ju att hantera en särskild regel
för dem som får den här ersättningen. Men jag tycker
att det går att motivera detta med att det ju faktiskt
handlar om människor som har varit offer för en
lagstiftning som dagens moderna parlament tar av-
stånd ifrån och anser vara en skamfläck i den svenska
parlamentariska historien. Människor som på detta
sätt utsatts för ett tvångsingrepp får nu en ersättning,
och då bör riksdagen också garantera att denna ersätt-
ning inte tas tillbaka av det offentliga samhället ge-
nom en annan bedömning på andra områden.
Det betyder att detta blir ett förslag till ett slags
generalklausul för just den här ersättningen som
kompletterar den lagstiftning som riksdagen har be-
slutat om. Regeringens avsikt är att presentera detta
mycket snabbt. Beslutet kommer inte att kunna fattas
förrän i början av hösten, men å andra sidan får myn-
digheterna och alla kommuner information om vilket
förslag som ligger på riksdagens bord. Det innebär att
de som får ersättning, och de första ersättningarna
kommer ju att betalas ut någon gång i augusti och
början av september, inte skall behöva riskera att få
sitt övriga samhällsstöd prövat.