Fru talman! Inför valet 2002 gjorde Förbundet Djurens rätt en undersökning som visade att hela 66 % av svenskarna tycker att det har betydelse för dem vilken inställning politiker och partier har till djurfrågor. Ungefär samtidigt visade en gallupundersökning att två tredjedelar ansåg att djurfrågan är mycket viktig eller viktig när de väljer mellan partierna. De som värnade mest om djuren var pensionärerna. 76 % av dem tyckte att frågan är mycket viktig eller viktig i valet.
Fru talman! Industri efter industri lägger i dag ned verksamhet eller flyttar från Sverige utan att vi som politiker eller hela partier sätter i gång några speciellt omfattande räddningsaktioner. Jag funderar lite stillsamt: Tänk om fackklubbarna fick samma stöd som pälsdjursbranschen får av vissa politiker. Varför kan inte just denna lilla grupp människor få hjälp till annan sysselsättning? Varför kan de inte befrias från att avliva 1,2 miljoner minkar, ett okänt antal chinchillor och kaniner i de svenska pälsfarmarna för pälsens skull?
Det är inte etiskt försvarbart att föda upp djur enbart för pälsproduktion. Därför vill jag redan nu yrka bifall till reservation 21 om uppfödning av pälsdjur.
En annan industri som har blivit granskad är kycklingindustrin. Enligt undersökningar från Lantbruksuniversitetet har drygt hälften av de svenska kycklingarna någon form av benskada. Det finns ca 120 kycklingföretag i Sverige, och det är ett fåtal avelsbolag som levererar hondjur för kycklingproduktion till hela världen. Till Sverige är det två avelsjättar som årligen exporterar runt 60 000 avelshonor. Största inköpare är Kläckeribolaget AB, som varje år köper in 40 000 hönor. Dessa föder i sin tur fram 1,2 miljoner hönor, som sedan värper de kycklingar som levereras till någon av de 120 svenska kycklinganläggningarna.
Ruvningsmaskinerna är som stora skåp, som vart och ett rymmer ungefär 50 000 ägg, och efter exakt tre veckor kläcks äggen samtidigt. De nyfödda kycklingarna packas i lådor för transport till uppfödningsanläggningarna. Efter 37 intensiva uppfödningsdygn, med endast fyra timmar mörk nattsömn per dygn, packas de nu 1,6 kilo tunga kycklingarna i lådor för transport till något av landets kycklingslakterier.
Det är en storskalig, intensiv och troligen plågsam tillvaro för den lilla kycklingen. I en uppfödningshall på ca 1 200 kvadratmeter tillåts ungefär 27 000 kycklingar, och detta innebär ca 22 kycklingar per kvadratmeter.
I Vänsterpartiet anser vi att den utformning som slaktkycklingsproduktionen har i dag inte är förenlig med djurskyddslagen. Vi anser att det är angeläget att en översyn av uppfödningsformen görs snarast. Beläggningsgraden måste minska, och benhälsa och beteendestörningar måste åtgärdas. Miljöberikning måste införas där det blir krav på ströbädd och sittpinne även för matfågel.
Fru talman! Jag tror att djur och människor har samma intresse av ett gott liv utifrån sina förutsättningar. Men det är klart att ett gott grisliv inte är detsamma som ett gott människoliv. Olika individer och olika arter har olika behov och intressen. Etisk jämlikhet går ut på att just få sina intressen och behov beaktade.
Riksrevisionens framställning angående djurskyddstillsyn är en viktig del av detta betänkande som vi pratar om i dag. Riksrevisionens bedömning är att djurskyddsarbetet har förstärkts och förbättrats sedan början av 1990-talet. De lokala tillsynsresurserna har förstärkts, och antalet inspektioner har ökat något. Trots detta kvarstår brister i hur djurskyddstillsynen fungerar. Man säger att en bättre planerad och frekvent tillsyn är ett viktig medel för att förbättra arbetet med djurskyddet. Revisionen upptäckte också brister i utformningen av Jordbruksverkets stöd och uppföljning av djurskyddet på regional och lokal nivå. Det finns dessutom stora variationer mellan landets kommuner vad gäller tillsynsfrekvens. Detta ger i sin tur stora kvalitetsskillnader mellan landets kommuner, och det innebär, som sagts tidigare i dag, att landets djurägare inte behandlas lika.
För vår nya djurskyddsmyndighet är uppgifterna många. Den måste försöka hjälpa till att skapa samordning och samarbete mellan alla berörda aktörer. Precis som Riksrevisionen tror jag att den nya Djurskyddsmyndigheten har en potential att förbättra stödet och uppföljningen av tillsynen i landet. Men vi kan inte begära att en central myndighet löser alla problem, utan det måste till ökade resursinsatser på olika nivåer.
Djurskyddsinspektörerna möter ofta svåra situationer i sitta arbete. Ca 80 % av inspektörerna säger detta. Aggressiva djurägare, djurägare med sociala problem och omhändertagande av svårt vanvårdade djur är delar av inspektörernas vardag. Bakom djurskyddsproblemen kan finnas andra problem, som till exempel personliga problem hos de ansvariga djurägarna. Som tur är är detta inte så vanligt, men det finns fall av djurvanvård och det vet vi alla.
I utskottet har majoriteten tillstyrkt många av Riksrevisionens förslag och rekommendationer. Utskottet förutsätter också att regeringen återkommer med förslag som underlättar kommunernas samarbete om djurskyddstillsyn. Vi säger också i utskottet att det är viktigt att regeringen uppmärksammar behovet av en förbättrad styrning och en väl fungerande uppföljning av djurskyddsarbetet.
I Vänsterpartiet är vi med på åtta reservationer. Jag står givetvis bakom alla våra reservationer, men för att underlätta kammarens arbete yrkar jag bifall bara till reservation 21, som rör uppföljning av pälsdjur. Vi anser att minkfarmning bör förbjudas. Minkens behov kan inte tillfredsställas i de trånga ståltrådsburarna. Regeringen har också tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet kommit överens om avveckling av detta. Det här kravet finns med i det som vi kallar 121-punktsprogrammet.