Fru talman! En omfattande och skarp djurskyddslagstiftning är enligt Kristdemokraterna ett uttryck för gott förvaltarskap, ett uttryck för människans ansvar att vårda och värna andra levande varelser. Detta innebär att vi ska ta väl hand om djuren och sörja för att de får leva ett så bra liv som möjligt. Stress, smärta, lidande och skador hos djuren ska så långt möjligt undvikas.
Ibland sägs det att vi ska behandla djuren humant, vilket kan tyckas och är motsägelsefullt. För mig innebär det inte att behandla djur som människor. Det handlar om att vi ska behandla djur så att vår egen värdighet som just människor kan bevaras och stärkas. Viktiga värden som ansvar, omsorg, omtänksamhet och hänsynstagande är bärande inslag i vårt handlande.
Det är därför glädjande, fru talman, att utskottet i den del av betänkandet som behandlar Riksrevisionens granskning av djurskyddstillsynen ställer sig bakom Riksrevisionens styrelses olika förslag. Det gäller även de delar som innebär ganska tydlig kritik mot regeringen själv, som Bengt-Anders Johansson har påpekat. Regeringen uppmanas att till riksdagen rapportera om åtgärder på en rad områden. Det handlar om resursbehov och hur uppgifter och regelverk relaterar till resurstillgångarna. Det handlar om det lokala djurskyddsarbetets finansiering och den styrning och uppföljning som den nya Djurskyddsmyndigheten ska utföra.
Regeringen uppmanas att snarast återkomma till riksdagen med redovisning av vad man gjort med anledning av Riksrevisionens påpekanden. Det ska inte vara något slags allmänt övervägande, som man fick intrycket av när man lyssnade till vår inledares anförande. Det handlar om skarpa förslag från regeringen för att komma till rätta med det som Riksrevisionen har påpekat.
Fru talman! Betänkandet behandlar också ett stort antal motioner om djurskydd, djurhälsovård och djurförsök. I stora drag kan jag tycka att utskottet gör relativt välavvägda ställningstaganden. Visst behövs skärpningar när det gäller användandet av djur i pornografiska sammanhang och i frågor om xenotransplantationer och förtydliganden om så kallade kamphundar och i frågor om djurförsök. Det är frågor som Kristdemokraterna belyser i reservationer och särskilda yttranden. Men Sverige har ett i internationellt perspektiv en ganska långtgående djurskyddslagstiftning, höga ambitioner och stor medvetenhet när det gäller djuromsorgen. Problemet är ofta brister i kontroll och uppföljning. Här spelar, som Riksrevisionen påpekat, djurskyddstillsynen en stor roll. Men också veterinärorganisationen har betydelse i detta sammanhang.
Kristdemokraterna har många gånger och i många sammanhang fört fram behoven av förändringar av veterinärorganisationen. Våra ställningstaganden fick stöd av Riksdagens revisorer i en granskning som gjordes under år 2002. Detta ledde till att regeringen fick i uppdrag att tillsätta en oberoende utredning med uppdrag att lösa problemen med fördelningen av de statliga bidragen till distriktsveterinärorganisationen, statens ansvar för sällskapsdjuren och Jordbruksverkets dubbla roller. Man skulle kika på hur man skulle få till stånd en fristående och oberoende veterinärorganisation. Liknande påpekanden finns i Riksrevisionens rapport som nu behandlas. Enligt uppgifter från departementet i dag bereds frågan fortfarande. Man inväntar en intern arbetsgrupps rapport, och därefter ska man fundera över hur man ska gå vidare, som man sade.
Jag tycker, fru talman, att det finns tillräckligt underlag för att snabbt komma i gång med utredandet. Vad mer ska till? Ska det inte räcka med Riksdagens revisorer, Riksrevisionen och riksdagens tillkännagivande? Vad väntar man på - att Kofi Annan ska slå en signal? Det är anmärkningsvärt att vi gång på gång ifrån denna talarstol tvingas påpeka regeringens nonchalanta hantering av riksdagens tillkännagivanden.
Fru talman! Den svenska synen på djurhållning måste få större genomslag i hela Europa. Framför allt för djurens skull, men också för den svenska jordbruks- och livsmedelsnäringens skull. Det är inte rimligt att svenska bönder ska ha konkurrensnackdelar på grund av andra länders svagare djurskyddslagstiftning. De senaste rundorna om skärpning av det gemensamma regelverket när det gäller djurtransporterna är ett exempel där tyvärr de svenska positionerna inte vunnit gehör. Direktiv- och förordningskvarnarna mal inte tillräckligt snabbt. I avvaktan på strängare regler bör EU ge stöd till investeringar för förbättrat djurskydd utöver vad lagstiftningen för närvarande kräver. Strävan måste vara att svenska bestämmelser på djurskyddsområdet ska vara vägledande för arbetet inom EU.
Fru talman! Jag vill slutligen yrka bifall till reservation 8, som tar upp just detta perspektiv.