Herr talman! Kristdemokraterna har lagt om sin fastighetsskattepolitik. Det är inte fel i den meningen. Som politiskt parti kom vi in i ett sammanhang - i det här fallet i den borgerliga regeringen - och ärvde en hel del. Sedan har vi fått gå igenom frågorna och göra principiella värderingar. Vi har efter gott förstånd gått igenom område efter område, och vi har funnit att grunderna för fastighetsskatten inte är bra. De är osunda.
Jag kanske använde ord som kan vara mer eller mindre ovanliga, men jag försökte ändå förklara dem. Fiskal utilitarism är alltså någon typ av statsnyttosyn där huvudsaken är att pengarna kommer in till statskassan. Jag skulle säga att det är ett väldigt farligt sätt att tänka, och Lennart Axelsson gav uttryck för det när han sade: Vi behöver pengarna.
Lennart Axelsson kan väl rimligtvis inte mena att "vi behöver pengarna" motiverar vilka konstruktioner som helst på skatter. Så kan man inte resonera om man både ska vara ett statsbärande parti, som innehaft regeringsmakten under alltför många år, och dessutom vara med i en majoritet som faktiskt bestämmer skattelagstiftningen i det här landet, liksom även annan lagstiftning.
Skattelagstiftningen är ju en form av handling, en form av lagstiftning som kan bedömas utifrån en etisk-moralisk synvinkel. Och då har vi hamnat i någon form av konsekvensetik eller utilitarism. Vi behöver pengarna - så säg då detta till folk! Säg att vi har fastighetsskatten för vi behöver pengarna. Är det verkligen så?