Herr talman! Jag tror inte att jag har något mandat att så här på en gång säga att jag ställer mig bakom en reservation i det här betänkandet. Då får jag nog gå hem och läsa på till voteringen i morgon.
Jag tyckte att jag under anförandena från företrädarna för både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna inte hörde någon hallelujasång till systemet som det är i dag utan tvärtom en hel del funderingar kring hur det här fungerar i längden.
Jag vet inte hur mitt parti har jobbat med det här i samarbetet och hur hårt man har drivit det i förhållande till andra frågor. Jag vågar inte säga att vi kommer att jobba mer eller mindre med det. Jag vet inte vad vi har för något i en pipeline någonstans på det här området.
Men jag vet att vi inte har prioriterat det här när det gäller de ekonomiska utrymmen som behövs. Det behövs rätt mycket pengar i statsbudgeten för att börja röra i det här ordentligt och konkret. Utreda kan man kanske göra, men om man ska få en förändring till stånd handlar det om mycket pengar i statskassan.
Jag tror att vi kommer att kunna ta tag i den här frågan. Jag vågar inte säga att vi redan under nästa mandatperiod kommer till skott, men om vi kan använda nästa mandatperiod till att hitta bra lösningar, kanske vi i ett lite längre perspektiv, låt oss säga sex år, har fått ett nytt system där vi kan hantera fastigheter för det egna boendet på ett annat sätt än som kapital.