Fru talman! Det är naturligtvis på ett sätt positivt att arbetsmarknadsministern numera vinnlägger sig om att få till stånd så många olika aktiviteter för arbetslösa som möjligt. För fyra år sedan var det precis tvärtom: Då menade han att det var fel på allt som kunde tänkas göras för arbetslösa i form av programinsatser. Nu jagar arbetsmarknadsministern idéer och varianter för att få in dem i kolumner av olika slag. Det är väl bra att ha en sådan ambition, men tyvärr är ambitionen inte i paritet med de kvalitetskrav som kan komma att ställas på de här platserna. Jag är dessutom rädd för att ambitionerna är ganska vidlyftiga, men det finns inte särskilt mycket kraft, resurser eller genomtänkta tankar om hur detta ska kunna åstadkommas.
Man presenterade en så stor insats som Lyft, som omfattar 40 000 personer, och drog i gång den 1 januari. Ett par månader efteråt kommer man sedan på att man måste ge ytterligare direktiv om hur det hela ska gå till. Det kanske hade varit bra om man hade tänkt igenom i förväg hur man skulle åstadkomma dessa 40 000 och inte lite efteråt. Men det är lite väl sent påkommet att när det har gått ett par månader försöka göra en omstyrning av verksamhet av något slag.
Jag fick ett svar på frågan om handledarpengarna. Man ska nu diskutera med landets kommuner och landsting om hur man ska utforma dem. Kan jag uppfatta svaret som en garanti för att alla kommuner som har personer i Lyft kommer att få ersättning för handledare, så att det inte bara blir de som har väldigt många platser? Det var lite otydligt från arbetsmarknadsministerns sida på den punkten. Det är viktigt för dem som vill anstränga sig att de vet att de handledarkostnader de har också kan täckas av Arbetsförmedlingens anslag.
Alla dessa insatser kan kombineras på lite olika sätt. Det är bakgrunden till att Monica Green har ställt frågan om det kanske kan gå att kombinera Lyft med någon form av utbildning för den som är inne i det en kort period. Jag tycker att det är dumt att arbetsmarknadsministern låser sig på den punkten och utesluter den möjligheten. Där skulle han ha kunnat vara mer generös och sagt att myndigheten själv kan bedöma om det går att kombinera Lyft och utbildning i enstaka fall. Det kanske inte uppstår så många sådana situationer. Där behövs ingen central reglering.
För att summera vill jag säga att det hade varit enklare om man hade tänkt igenom de olika insatserna på förhand när man lanserade Lyft den 1 januari, i stället för att komma mitt i verksamheten och kasta ut propåer om att var tionde ska in i statliga myndigheter eller sådant. Vi får väl återkomma framåt sommaren när det är dags att summera arbetsmarknadsministerns mandatperiod och be att få svaret på om det blev tillräckligt många i de statliga myndigheterna och om de runt 200 000 som är anställda plötsligt har blivit ytterligare 20 000 i Lyft. Jag lovar att vi kommer att återkomma i den frågan vid tillfälle, väl nära ministerns avgångsdag.