Fru talman! Det är naturligtvis bra att arbetsmarknadsministern med sådan entusiasm försöker suga upp alla idéer om hur man kan få in fler personer i de arbetsmarknadspolitiska programmen. Jag håller med om att arbetsmarknadspolitik naturligtvis är konjunkturberoende, men samtidigt är det en fråga om vilken ambitionsnivå man har när det gäller arbetslösheten. När vi 2005 och 2006 hade en arbetslöshet som var hälften av den vi har i dag var vi i den socialdemokratiska regeringen ändå inte nöjda. Vi tyckte att det var för högt med 4 eller 5 procents arbetslöshet och ville få ned den ytterligare. Det var ett skäl till att vi då exempelvis gjorde en stor satsning på arbetsmarknadsutbildning när det var en bra konjunktur.
Sedan lyckades arbetsmarknadsministern ganska snabbt trots våra varningar driva ned arbetsmarknadsutbildning och andra kvalificerade arbetsmarknadspolitiska program till mycket låga nivåer, så att man sedan stod helt handfallen när krisen kom för ett och ett halvt år sedan ungefär.
Jag tycker att det är bra att arbetsmarknadsministern har stora ambitioner att få med många i program när man från regeringens sida inte lyckas få ned arbetslösheten på något annat sätt eftersom den övriga ekonomiska politiken är miserabel, men tyvärr är innehållet ganska magert i det som arbetsmarknadsministern åstadkommer.
Många av de här insatserna är mest av sådan karaktär att de flyttar människor från den ena kolumnen till den andra i statistiken. De har inte särskilt mycket innehåll. Jag tror inte heller att det som kallas för Lyft är någon stor kvalitetsinsats.
För egen del ser jag egentligen bara fram emot ett enda stort lyft, och det är arbetsmarknadsministerns lyft från taburetten den 19 september. Det ser jag fram emot.