Herr talman! Välkommen till utbildningsutskottet och till debatt i kammaren, Erik Bengtzboe. Det tillhör artigheten att säga det, och det är roligt att diskutera skolpolitik. Jag hör verkligen ditt engagemang.
Inledningsvis vill jag påpeka att inte allt påbörjades 2006 i och med den borgerliga regeringen. Jag tror att det för klimatet i hela skolpolitiken vore klokt för samtliga företrädare för Alliansen att inse det. Med viss ödmjukhet kanske de någon gång kan erkänna att alla skolresultat inte vände uppåt 2006 i och med Björklunds oändliga reformer och den reformtrötthet som det har skapat i svensk skola. Jag tycker att det faktiskt stundtals fordrar lite eftertanke.
Det finns väldigt mycket att säga efter moderaten Erik Bengtzboes anförande, inte minst om ekonomiska prioriteringar. Under åtta år med skattesänkningar valde Alliansen hela tiden konsekvent en annan väg än att satsa resurser på skolan.
Jag väljer under den tid jag har kvar av denna replik att fokusera på den reservation som Erik Bengtzboe särskilt lyfte fram. Jag är lite besviken över att det inte finns ett resonemang om att vi ska se varje elev, att vi ska förstå att elever är olika och att vi ska förstå att alla elever har olika förutsättningar och möjligheter. Vi måste vara intresserade av att förstå vad som ligger bakom det som faktiskt är ett elevmisslyckande och framför allt ett skolmisslyckande.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Grundskolan
Jag vill inte på något sätt avvisa möjligheten för en elev att få gå ett tionde år i grundskolan om det är detta som kan hjälpa den eleven bäst. Men om det är ständiga skolmisslyckanden kan det finns mobbning och alla andra skäl bakom det. Man måste lyssna på eleven och hitta det bästa sättet för eleven att klara av sin grundskolebehörighet. Det bästa kanske är att få komma vidare till en ny miljö som gymnasiet är.