Herr talman! Låt mig vara tydlig med att prov, kontroller och betyg inte ger kunskap i sig. Det är dock det absolut tydligaste kommunikationsvärdet vi har i den svenska skolan. Det är det som klargör för föräldrar, lärare och elever hur eleven ligger till och vilka insatser som behövs.
Jag är glad att vi har sett en utveckling där en samlad svensk vänster, med något undantag, börjar inse att betyg och prov inte är någonting farligt utan faktiskt någonting bra och någonting som behövs för att vi ska kunna garantera att ingen faller emellan. Ingen ska någonsin riskera att hamna i en situation där man inte klarar skolan för att man inte får det stöd och de insatser man behöver - helt enkelt för att vi inte lyckas identifiera de utmaningar och problem vissa elever har. Vi vill gärna tro det bästa, och vissa politiska debattörer vill gärna önska att det inte skulle vara nödvändigt. Tyvärr bevisar historien att det är fel.
När det gäller frågan om ansvaret för misslyckandet i grundskolan och frågan om möjligheten att göra ett tionde grundskoleår obligatoriskt för de elever som inte klarar grundskolan handlar det just om en förskjutning av ansvar. Det handlar om att se till att rigga ett system som gör att grundskolan måste klara av det den ska klara av i stället för att skjuta problemet framför sig, så att vi undviker att fler elever än nödvändigt behöver de åtgärderna så sent och i stället får dem tidigare.
Hur den enskilda insatsen sedan organiseras för varje elev - inom vilken fysisk byggnad den äger rum och med vilken lärare - är en annan sak. Det viktiga här är frågan var huvudansvaret för grundskolans inlärning ska ligga. Ska den ligga på grundskolan, eller ska det vara någonting som lärare och rektorer kan välja att skjuta över på gymnasieskolan - som inte ens är obligatorisk i det här landet?