Fru talman! Det Hannah Bergstedt säger om kvinnlig rösträtt är intressant. Problemet är bara att det finns en väsentlig principiell skillnad mellan börsföretag å ena sidan och innebörden av ett medborgarskap å den andra.
Medborgarskapet är någonting som omfattas av principerna i den politiska demokratin. Näringslivet omfattas inte på det sättet av den politiska demokratins principer. Just som jag sade i mitt anförande: Om man äger något har man rätt att bestämma över hur det ska förvaltas. Det är innebörden i äganderätten. Om jag vill anförtro det jag äger, ett aktiebolag eller någonting annat, till vissa personer är det min rätt att göra det. Väljer jag andra personer är det min rätt att göra det.
Det är väl snarare så att den socialdemokratiskt styrda oppositionen brukar anklaga oss i alliansen för att blanda ihop marknad och politik. Men det är precis det Hannah Bergstedt gör i sitt anförande genom den här jämförelsen som haltar.
Jag noterar också, fru talman, att jag i mitt anförande lade huvudfokus på debatten om revisionsregleringen. Det handlar om kostnader för företagen på 6 miljarder kronor per år. Det handlar om vikten av rättvis konkurrens mellan företag i olika europeiska länder. Det handlar om att småföretagen inte ska tvingas följa regler som är anpassade för börsföretag - allt detta är poänger som är viktiga att lyfta fram i en lågkonjunktur.
Men det Hannah Bergstedt väljer att fokusera på är frågan om börsföretagens styrelser. Det är visserligen en principiellt intressant fråga, men den berör ungefär 300 företag på olika börser och marknadsplatser. De uppemot 250 000 företag som berörs av revisionsreglerna är tydligen inte lika intressanta för Hannah Bergstedt.
Jag skulle vilja ställa frågan: Hur kan ni stå för den politik när det gäller revisionspliktens omfattning i en lågkonjunktur?