Herr talman! Magda Ayoub har frågat mig om jag
avser att vidta några åtgärder med anledning av att
Saudiarabien och andra länder i Mellanöstern inte tar
emot statslösa palestinier som avvisas från Sverige.
Anledningen till att personerna inte tas emot uppges
vara att de har varit borta från landet i fråga i mer än
sex månader.
Kia Andreasson har frågat mig om jag kommer att
medverka till att en förändring av praxis kommer till
stånd vad gäller de statslösa palestinierna som inget
land tar emot. Hon har vidare frågat vad jag avser att
göra för att asylsökande palestinier från de ockupera-
de områdena ska få rätt till uppehållstillstånd. Kia
Andreasson uppger som bakgrund att sistnämnda
grupp inte avvisas med tvång men får inte uppehålls-
tillstånd trots att situationen i områdena måste be-
tecknas som krig. Jag besvarar båda interpellationer-
na i samma svar.
Låt mig inledningsvis uttrycka min och regering-
ens stora oro för händelseutvecklingen i Mellanös-
tern. Det israeliska militära intrånget på palestinska
områden på Västbanken i första hand, men också i
Gaza, är förödande. Det finns rapporter om omfattan-
de förstörelse av infrastruktur. FN-organet United
Nations Relief and Works Agency for Palestine Re-
fugees in the Near East, UNRWA, ger skydd för
palestinska flyktingar. Det är särskilt allvarligt att vi
kan konstatera att det israeliska militära intrånget har
varit synnerligen brutalt i flyktingläger. EU och Sve-
rige fördömer invasionen och har krävt att Israel
omgående drar tillbaka sina trupper från de palestins-
ka områdena.
Som framgår av mitt svar på riksdagsfrågan
2001/02:775 den 27 februari 2002 om statslösa pa-
lestinier i Sverige avvisas eller utvisas för närvarande
inga statslösa palestinier till Västbanken och Gaza.
Jag utgår från att Migrationsverket och Utlännings-
nämnden mycket noga följer utvecklingen för att på
så sätt kunna bedöma förutsättningarna för verkstäl-
lighet av beslut om avvisning eller utvisning i framti-
den.
När det gäller att återta sina egna medborgare el-
ler personer som varit bosatta på det landets territori-
um innan de kom till Sverige arbetar den svenska
regeringen aktivt för att alla länder ska agera på det
sättet utan krav på tidsbegränsning. Återvändandet
ska naturligtvis ske under humana och värdiga for-
mer. Förhandlingar om s.k. återtagandeavtal, som
även omfattar statslösa personer med uppehållstill-
stånd i den återtagande staten, är en viktig del av
asyl- och migrationspolitiken både nationellt och
inom EU. Sverige driver frågan aktivt i bilaterala
kontakter och i andra sammanhang som rör mänskli-
ga rättigheter, t.ex. inom Förenta nationerna. I sam-
band med detta vill jag erinra om den folkrättsliga
principen angående rätten att återvända till sitt land.
Det gäller det egna landets medborgare men bör en-
ligt min uppfattning också omfatta statslösa personers
rätt att återvända till det land de varit bosatta i.
Herr talman! Som framgår av utrikesministerns
svar på riksdagsfrågan 2001/02:378 den 13 december
2001 så är reglerna för verkställighet av beslut om
avvisning eller utvisning klara och entydiga. Vad som
i det enskilda asylärendet utgör ett permanent eller ett
mer tillfälligt verkställighetshinder är något som är
omöjligt att svara på och något som måste bedömas
från fall till fall av Migrationsverket och Utlännings-
nämnden när de prövar det individuella ärendet.
Som utrikesministern då skrev ska den beslutande
myndigheten redan i samband med prövningen av
ärendet ta hänsyn till eventuella verkställighetshinder.
Jag vill framhålla att det är Migrationsverket och
Utlänningsnämnden som är de rättstillämpande myn-
digheterna i asylärenden. Det är dessa myndigheter
som fastställer praxis i enlighet med gällande natio-
nell och internationell rätt.
Sammanfattningsvis vill jag understryka att det
aktuella läget i Mellanöstern innebär att inga palesti-
nier avvisas eller utvisas till Västbanken eller Gaza.